Henrik i Auktionssommar

Se Henrik och Bianca tävla ihop HÄR (går att se till 9/8 - 2020).
Tack Erik för tipset! 


Ja, må han leva! Ja, må han leva! Ja, må han leva uti hundrade år! Javisst ska han leva! Javisst ska han leva! Javisst ska han leva uti hundrade år!

Grattis, kära Johan på din tjugoåttonde födelsedag!
 
 Bildresultat för happy birthday 28
 
 

En slags look-alike

Jag förstår att jag inte är den enda som reagerar på Jakob Karlberg i och med att bloggstatistiken skjöt i höjden igår kväll lagom till Jakobs melloframträdande. 
(Jag vet att några av er hittade hit tack vare Oscar Zias instastory från inatt också).
 
Jovisst finns det likheter. Kul att ni ser det också! 
 
 
 
⚠ Bilderna är alltså på JAKOB KARLBERG. ⚠ INTE Johan.
 
 
Se även hans intervju i nyhetsmorgon. Det var där jag för första gången upptäckte hur slående lik Johan han var vid första anblicken. Lyssna till "Tja" och "Tack så mycket", för det är ju läskigt likt om inte annat! 
 
 
 

Något riktigt bra OCH nytt (!)

Well, jag har egentligen bara en sak att säga och några hundra glädjetårar att fälla.

Jag vill säga tack. Eller snarare "TACK!"

Att 2020 skulle börja såhär bra är för mig hittills den största överraskningen i mitt vuxna liv. Som ni förstår är jag hur glad som helst just nu och en tid framåt. Det här klippet kan jag leva länge på! 

KLICKA HÄR

ELLER HÄR

(inbäddningskoden kommer så småningom) 

Tack igen, alla som gjorde detta möjligt ❤️ 






Henrik, 37 år


Grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis och God Jul ❤️

Associationer om en föredetting.

I P3 i tisdags var det tal om "föredettingar".
\nNär Johan Palm nämndes styrde radioprataren in samtalet på porrtidningar på grund av att hon mindes detta:

Jag är förvånad över att det blev en snackis. Moore är ju inte ens en porrtidning, ellerhur? 

Det gjorde mig också lite nyfiken på vad ni andra tänker på när ni tänker "Johan Palm". Vilka associationer får du?

\n

Radioprogrammet avrundades också med Johan, då radioprataren erkände sin Johan- crush. 


Recension: ”Svart cirkel"

Valet av skådespelare gav mig rysningar. Jag har fällt många tårar till systrarna Midfjäll i Jag saknar dig. Inger Nilsson har jag växt upp med i form av Pippi Långstrump. Och Hanna Asp bidrog till en toppenbra filmupplevelse av Cirkeln. 
Och sist men inte minst Johan Palm (behöver jag säga mer?). 
Med andra ord har jag sett fram emot att se det färdiga resultatet av Svart cirkel. Oj, så länge jag har fått vänta! Men nu är det (äntligen?) färdigväntat. Det har gått lite över en månad sedan jag satt på biografen med en främling till biodejt. På grund av dåliga recensioner/låga förväntningar ville ingen av mina vänner följa med. Tänkte gå själv ett tag, tills jag insåg att jag behövde någon att prata av mig med. Ett så speciellt tillfälle vore dumt att vara ensam på! 

Ni kan ju gissa vem som var bäst... 

Yes. Det var han. Såklart det var han. 
Som Johan-fan är jag otroligt stolt över vad jag såg på bioduken. Som vanlig biobesökare var jag både fascinerad och missnöjd.

Låt oss dra bort plåstret fort. 
Handlingen må vara välgenomtänkt, men inte till någon vidare nytta. Från halvan till slut var den rakt igenom urdålig.
Grundtanken med den hypnotiska vinylskivan var bra. Eller, det hade kunnat bli bra. Jävligt bra tillochmed.
När det började tjatas om dubbelgångare och magnetism tappade den mitt intresse nästan helt. På grund av det kan jag väl inte uttala mig mer varken om handling eller manus. Istället riktade jag mitt fokus på såkespeleriet, musiken och känslan. 
Vill ge en stor eloge till Gramfors, musikskaparen. Musiken stod för spänningen och thriller-känslan. Jag hade lätt kunnat spela upp filmen igen bara för att få höra musiken och ljudeffekterna!

Hypnotisören (Christina) – antingen har hennes skådespelarfärdigheter rostat, eller så passade hon inte till rollen. Den uppfattningen är ganska absurd, då manuset skrevs efter henne. Förstår inte hypen över henne. 
Men det kan lika gärna ha varit tvärtom, att Christina var okej men att karaktären inte gjorde henne rättvis. Allt som sades från hypnotisören gick in genom det ena öra och ut genom det andra.
Oavsett vilket så var Christina/hypnotisören den som passade minst in i sammanhanget. 

 Celeste (Félice) – tillräckligt övertygande skådespeleri. Hon passade rollen jättebra och berörde mig. 

Isa (Erica) –  ...Nja. Inte den bästa karaktären och inte den bästa skådespelerskan. Hon var bra någon enstaka gång. Passar inte rollen överhuvudtaget. 

Dubbelgångaren (Hanna M) – Faktiskt riktigt duktig! Jag blev helt klart imponerad. Däremot hade jag låga förväntningar på henne innan. 

Sekreteraren (Inger) – Jättebra! Supersynd att hon inte fick vara med mer. Kanske hade hon gjort Christinas roll bättre?

Selma (Hanna A) – var den enda som förde dialoger naturligt. Jag kunde i alla fall inte höra henme läsa innantill. Tack och lov för det. 

Victor (Johan) – perfekt för rollen! Jättefint jobb med ansiktsuttrycken. 
Såg inte till Johan alls i Victor, vilket måste betyda lyckad rollanpassning. Och allt såg så naturligt ut! Han pratade renare än vad Johan vanligtvis gör, han var lugn och såg ung och oskyldig ut. Det enda som inte var klockrent var det som lästes innantill. Kanske var det meningen att det skulle låta så. Eller också inte. 

Scenerna som fick mig att reagera:

Sexscenen (barnvänlig) mellan Victor och Selma gav mig bitterljuva tonårsvibbar. Det kändes stelt, ovant och nervigt men var samtidigt väldigt gulligt. Det var fint att se i en skräckfilm, men återigen: vad var syftet egentligen? 
Att låta två biroller spela in en sexscen i en skräckis där det dessutom inte påverkar handlingen, är väl ändå extremt orelevant? Deras relation var ganska orelevant till att börja med. 

Scenen där Victor körde bil var också intressant. Intressant för att den var så sjukt lång och händelselös. Den gav mig ingen annan känsla än den känslan man får av att se Johan (visserligen är det världens bästa känsla, men det är Johans förtjänst, inte filmens). Ur filmsynpunkt sög det.


Slutsats:
Jag tror mig veta vad reggisören tänkte. Han ville förmedla något obehagligt, så hans tillvägagångssätt var att få det hela till något monotont och enformigt. På spanska och engelska hade det kanske fungerat. Hade han förstått svenska tror jag han också hade insett hur fel det det faktiskt blev. Det faller liksom inte plattare än sådär. Så det var nog en rejäl felaktig språklig föreställning och eventuellt en kommunikationsmiss. 

Johans biroll var hur som helst större än vad jag trodde. Han syntes till betydligt oftare än vad som var nödvändigt ur handlingssynpunkt egentligen. Jag ska förstås inte klaga över det! Blev POSITIVT ÖVERRASKAD!


  - inga tårar 

  - inga skratt. 

  - knappt några rysningar. 


Jag ger Svart cirkel 2,5 av 5... palmer(?)🌴. Dåligt kan tyckas. Men jag är glad. 

Min biodejt (inget Johan-fan) tyckte den var okej om man bortser från manuskriptet.

Vad tyckte ni? 




Tio år för All the time in the world - Radio Edit

4 september 2009 var releasedatumet för denna fantasistiska låt. 
 
 
 
Är Radio edit bättre än oginalet, eller vad säger ni?
 
Om inte annat så är omslagsbilden helt perfekt.♥
 
 
 

Till er som inte har möjlighet att närvara vid galapremiären i Stockholm:

 
 
 
  
 
 
 
 
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

 

Uppsala (Fyrisbiografen) fre 23/8

 

Boxholm (Folkets Hus) fre 23/8

 

Enköping (Sagabiograferna) fre 23/8

 

Hässleholm (Parkbiografen) fre 23/8

 

Kiruna (Folkets Hus) fre 23/8

 

Lidköping (Folkets Hus) fre 23/8

 

Nässjö (Saga) fre 23/8

 

Oskarshamn (Saga) fre 23/8

 

Skoghall (Folkets Hus) fre 23/8

 

Tullinge (Biograf Sländan) fre 23/8

 

Åkersberga (Folkets Hus) fre 23/8

 

Fagersta (Folkets Hus) fre 23/8

 

Göteborg (Bio Roy) Visas:13/9, HIT SKA JAG, JIPPIE!

 


Det är nu okej att längta lite till hösten

 
 
 
Bor du i Stockholm? grattis! Den 23/8 & 24/8 visas Svart cirkel på Zita Folkets bio.
 
Läs HÄR  och HÄR 
 

10-årsjubileum!

 
 
 
Den 20 maj 2009 släpptes My Antidote. Den gick in på nummer 3 på Sverigetopplistan första veckan av release.
 
Vilken låt från plattan har varit din favorit genom åren? Satellite var min favorit väldigt länge. Nu är jag kluven. Gillar samtliga låter lika mycket! 
 
 
I sommar ska vi minnas tillbaka till bland annat:
 
Den 30 juni 2009 - Allsång på Skansen.
 
 
Den 5 juli 2009 - Olins allsång i Skara.
 
Den 27 juli 2009 - Lotta på Liseberg.
 
 
Den 20 augusti 2009 när sommarturnén avslutades på Gröna Lund
 
 


Se trailer!

NU går det att se trailern igen!
In, läs och titta:
HÄR eller direkt HÄR


Pallar liksom inte lång väntan och försvunna guldkorn...

Häromdagen (eller det kanske var aslängesen?) publicerade Svart cirkels facebooksida en länk till filmteasen.Tittade på den och var superglad över att Johan syntes så väl i den lilla snutten. Dum som jag var la jag inte upp den här direkt. Nu är den borta, vad jag kan se. Hittar ni den?!?! 
 
Här är i alla fall en reflektion av Svart cirkel och Mandy:
 
 
 

Påskspecial

MISSA INTE!→→→ Johan har blivit en meme av memesverket på Insta! ←←← MISSA INTE!
 
 
 Eftersom videoklippet med Glad påsk-hälsningen är borta från Youtube blev jag superglad när jag häromdagen hittade den på min tidslinje. Glad påsk, alla! 
                     
   
 

Grattis på 27-årsdagen!



Älskade Johan ❤️


premiären i UK.

Läget är som vanligt och ingen ny information om den svenska premiären är funnen. Det enda jag vet är att den får svensk biopremiär i år genom Njutafilms.

Tre, små, halvdåliga länkar får räcka för den här månaden. Hoppas ni står ut 🖤








Ett decennium senare

När besöksstatistiken plötsligt skjuter i höjden förstår man att det nånstans på Internet pågår en diskussion om en viss Johan. 
Skönt nog var jag typ exakt först på plats att se källan så jag slapp fundera på vart uppståndelsen ägde rum nånstans. 
Det var på Sveriges största Facebookgrupp för tjejer, Honey & the bees, som Johan nämndes på. 
Inlägget fick många kommentarer och väntaggningar. 
Majoriteten av reaktionerna var av skrattretande karaktär. Jag har full förståelse för att det skrattas åt alla tonårsnojor och galna starstrucksbeteenden som kom till erkännande i samband med den nostalgitrippen. 
Det jag däremot inte begriper är hur normalt det tycks vara att helt ändra uppfattning från tidig tonår till vuxen ålder. 
Hur kan man som ett tidigare megastort fan sluta vara det minsta lilla starstruck några år senare? 
Själv har jag samma tycke och smak som när jag var barn. Självklart har jag upptäckt mycket nytt med åren som format min identitet. Det jag menar är att jag inte kan börja ogilla något som jag en gång har älskat. 
En gång ett Johan-fan – alltid ett Johan-fan, tänker jag. Fast det förklarar väl bara hur svårt jag har för förändringar, och inte hur det normala skedet av personlighetsutveckling ser ut. 

Jag vet att värderingar är föränderliga då vi människor är anpassningsbara av en livsviktig anledning. Det som var modernt för några år sedan är helt otänkbart nu. Det är därför inte konstigt att fansen anpassade sig efter Johans undanflykt från media. Men att det skulle bli såhär hade jag inte väntat mig. 
Hur kan man låta normer styra en så rejält? För mig är det detsamma som att svika sig själv. 
Det får mig hur som helst att fundera på vad det innebär att vara starstruck eller förälskad "på riktigt" kontra tillfälligt. Vart hamnar jag på skalan? 
Att uppleva en långvarig förälskelse för en person är rent ut sagt ganska korkat. Men att känna otroligt starkt för en kändis (vara starstruck) bara för en liten stund, för att sedan skämmas över det, är inte heller helt okorkat. Finns det något mellanting där, trots närvaron av pubertetshormoner och identitetssökandehets? Uppstår förälskelsen av en starstruck eller är tillstånden oberoende av varandra? Är det kanske samma sak? 
Är starstruck när man är förälskad i vad en person har skapat eller är det när man är förälskad i själva känslan av tillhörighet och kändisvetskap? Jag är väl båda och dubbelt upp gånger tio andra känsloblandningar. Betyder det att jag är starstruck eller ensamkommande utomjording från planeten Udda som inte har något ord för vad jag upplever? 
Jag skulle inte bry mig särskilt mycket om jag råkade bli vän med Chris Kläfford, fick en komplimang av Oliver Sykes eller delade hiss med Shakira. Samtliga artister är jätteuppskattade av mig. Men vad jag vet känner jag inte starstruck i deras närhet. Johan Palms närvaro hade dödat mig i jämförelse. 

För att ge er en förstärkande uppfattning om hur mycket jag påverkas av Johan (och hans fans), kan jag erkänna att jag skakade i 45 minuter efter att jag upptäckte Facebooktråden. Skakningarna berodde på spänning och glädje. Hur sjukt?! 

Bakgrundsinformation:
Jag är 21 år idag och har haft denna obeskrivligt starka känsla för Johan sen jag var 10 år och 11 månader gammal. 
Ser mig som vuxen på alla plan men är likadan nu som då, därav har jag samma värderingar för saker som andra verkar byta ut med åren. 































Två hälsningar

Grattis på 36-årsdagen, Henrik!



God Jul till alla! 


En dag att minnas.







Idag minns vi Johans slut på Idol eftersom det var tio år sedan. 
Hur går era tankar kring den dagen?
Jag kommer starkt ihåg känslan av att för första gången inse att jag var dödskär i killen på TV-skärmen som just fått beskedet att han fått lämna programmet. När han sjöng avskedslåten rann alla möjliga sorters tårar ner för min kind, mitt knä, min säng och alltihop. Jag grät av förvirring, sorg och glädje. Glädjen stod för den gudomliga människa som fanns på riktigt, i direktsänd TV!
Från och med då var jag en ny person. Johan Palm blev min värld. 

Förutom tankar om Johan tänker jag också på Anna-Lisa. Undrar lite smått över vem hon är och hur hon påverkats av det unika ögonblicket i rampljuset.




1-årig artikel som jag missat

Bättre sent än aldrig  😁 


Finn ett fel.... 

*Han kom fyra i Idol, inte femma(!) 

Innehållet i denna artikel är typ samma som i artikeln jag länkade här förra november, också av Aftonbladet. Men i den här får man pyttelite mer om den personliga biten. Jag visste till exempel inte att han gillar att bygga Lego och att han finner Yohio snygg. 




















Jönköpings filmfestival och en filmrecension

 
Befiinner du dig i Jönköping idag har du chansen att få se Svart cirkel. Rickard Gramfors, Christina Lindberg och Johan Palm är på plats för att introducera filmen och berätta om arbetet. 
Biljetter (150 kr) kan förköpas fram till 1 timme före visningsstart. Övriga biljetter säljs i dörren. Kassan öppnar 30 minuter innan visning. 
 
18:30 mingel. 
19:00 programstart på scenen. 
21:30 avslut. 
 
Köp och läs HÄR
 
Är du nyfiken på vilka andra filmer som visas på festivalen klickar du HÄR  (Nej, Svart cirkel har ingen trailer).
 
 
Till min förvåning hittade jag en filmrecension HÄR som lyder:
 
I did not believe that Felicé Jankell could have starred in a worse horror film than Alena. But alas I was dead wrong. 

The central conceit of Svart Cirkel/Black Circel is a great one: a vinyl which causes the listener to produce a ghostly doppelganger of sorts that whiches to replace it's original. But the exection of the story is simply terrible. 

The cinematography and grading is ugly. Unusally ugly for a Swedish production. The "psychadelic" editing is nueasiating in a bad way. At one point there is a sex scene that was filmed in a way that made me feel sexually assaulted by Hanna Asp and Johan Palm. The story keeps bombarding us with concepts that rarely are sufficiently established. Suddenly two characters appear that are telepaths. I am not saying that it has to be completely explained but they and their power appears out of nowere in such a way that you are left completely confused. We get little to no establishing of these characters and their powers which make their appearence awfully convinient for the plot to move forward. Characters are as thin as paper. The dialoge they have to say is cluncky. Often the characters have to explain the plot as it happens, which gives us little to no tension. 

The acting is... pretty phoned in. Felicé Jankell sleeps through most of the film. I think there was only one scene where she was intentionally supposed to behave as if on drugs. The Midfjäll girls from I Miss You make a reapperence as a victim of the vinyl and he ghostly double. I guess they where only because using actual twins would make shooting simpler. To be fair, the Midfjäll gives a pretty convincing performance towards the end, but it's to little to late. Christina Lindberg has hardly acted since the 80's. She acts like someone who has not acted since the 80's. 

Brief nudity from attractive people and a great concept does not save this from becoming a complete and utter dud.
 

VÄRLDSPREMIÄR

Svart Cirkel visas på Bio Capitol torsdagen den fjärde oktober klockan 20:30! (Bevis)
Ska ni dit? 
 
Något skumt är ju att Svart Cirkels facebooksida har tagit bort inlägget om premiären. Men jag tror den 4/10 fortfarande är spikad. 

En ursäkt, något halvnytt och nostalgi

Förlåt för mitt förra inlägg. Det gav fel vibbar. Ja, jag kan ha gett upp hoppet. Men det innebär inte att jag ska sluta uppdatera här. Precis som jag tidigare sagt ska jag fortsätta i några år till. 
Bloggen riskerar att ökenvandra tills Johan släpper nytt, kan man säga. Men det finns ju lite saker att skriva om, som Svart Cirkel till exempel.
 
På tal om Svart Cirkel har jag äntligen nånting halvnytt att presentera. 
Lanseringen av filmen blir i slutet av året i Sverige och i början av 2019 i Argentina. Läs HÄR 
 
 
Ikväll börjar det kära tv-programmet Idol. Tänk att det var tio år sedan Johan var med! 10 år! 
Det här bör vi minnas med glädje. 
 
 
 

När allt kommer ikapp en, för det gör det till slut.


Träffade Johan i natt. Fast det var förstås en dröm.
Han var kort (cirka 170 cm) och ganska disträ. Minns att vi kramades slappt och la till varandra på snapchat. Sen tog han bort mig där. Det var ingen jättebra dröm, haha. Allt var så påtvingat. 
Varför den lyckades bli så dålig vet jag inte. Verkligheten kom väl emellan.

Intresset för Johan har svalnat.
Det är som att jag omsorgsfullt bär minnen som vatten i mina bara händer och förlorar några droppar under vägens gång. Några delar av mitt minne av Johan ligger på marken nånstans halvvägs. Eller så har det avdunstat. 

Tänker jag efter finns det ingenting att tillägga. Hoppet om Johan räcker inte längre än hit. Om det är tillfälligt eller inte återstår att se. 
Men! Det här är inte slutet. Min envishet är för stark. 
Även om jag inte längre upplever känslorushen under hudens yta, genom ådrorna, mellan varje revben, i lungorna och nervbanorna när jag tänker på honom, så förblir han samma gamla Johan Palm som en gång i tiden gav mig och många andra liv. 
Kan man nånsin sluta älska en person som tagit en med storm? Nej, det är omöjligt. 
Johan är uppenbarligen en speciell person som printats in i varje cell i min kropp. Han har berört mig på ett sätt som inte går att förklara eller ens förstå själv. Men dom där cellerna är i vila nu. Att tycka om någon så mycket och konstant är livsfarligt. 
"Du är ingen man faller för. Nej, man bara kraschar in och dör."
 
Jag kommer ändå alltid leta efter dig i andra människor. Jag kommer alltid vänta på att få höra mer om dig. Jag kommer nog ägna mitt liv åt att inte glömma mina känslor för dig. 
I am permanently in love with you, trots allt. 

Det tog så lång tid att jag var tvungen att fråga.

Svaret jag fick:


Det tog mig en vecka att publicera det här inlägget. Är så trött och omotiverad att jag behöver nån som kan leva åt mig. Men jag mår bra! Mår riktigt bra, tillochmed. 

Mina planer inför sommaren är att lyssna på My Antidote, läsa Kinastudien, jobba och spela sims 3. Det underlättar att ha något att göra medan man väntar, har jag hört. 
Vad ska ni göra för att få tiden att gå lite fortare? 


Trevlig sommar ❤️ 

Helt oviktigt inlägg. Jag vill bara säga ”Hej. Jag har inte glömt er”.

 
Här ser ni INTE Johan Palm. Fast du kan precis som jag, fascineras över hur likt det är. 
 
 
 
Japp, det är brist på saker att skriva om. Väntar på nyheter från Svart cirkel som än så länge inte har gett ut någon trailer. Facebooksidan har legat öde sen i januari. 

Ännu ett band att lyssna på om man vill ha Johan-vibbar

 

Johan, 26 år

 
 
Bildresultat för party hard gif

Vad hände med Annki?

Nu när vi vet om Johan kan vi istället börja fråga oss vad som hände med Ann-Kristin Svensson.
Bildbloggen är orörd sedan 2011 och artikelbloggen sedan 2012. Varför slutade hon? Tröttnade hon eller blev hon tillsagd av Palm-släkten? 
En gång i tiden hade jag hennes mailadress, som jag idag inte kan hitta någonstans. Lika bra är väl det, kanske.
 
En annan sak jag inte heller kan hitta är inlägget Annki la ut där hon skrev att vi skulle hålla utkik på en sida för att nytt material av Johan snart skulle dyka upp där. Var det inte det 2013, typ? Hur som helst är det inlägget borta nu. 
 
Det här är den enda bloggen om Johan som lever kvar. Tror ni att jag nån dag ska ge upp så tror ni fel. Kommer fortsätta uppdatera en gång i månaden i minst tre år till. Hinner jag dö innan dess ber jag så mycket om ursäkt. Det jag vill säga är att jag inte kommer lämna er utan att ge er ett bra avslut. 
 
Tack för att ni finns kvar. Det vore ännu mer ensamt utan er ♥ 

Surprise igen!

Förutom i Östgötatidningen finns även en ny och bra intervju i Corren. 

Den här gången får vi veta mer om hans musik och sysselsättning. 

Läs HÄR eller nedanför

(null)
(null)
(null)

Låt oss alla ta till oss årets hittills klokaste citat, by Johan:

 "Jag ångrar alltid saker från alla tider i mitt liv. Folk brukar säga att de inte ångrar någonting men det tycker jag låter väldigt märkligt, hur annars ska man utvecklas som människa?"


Utbringar en skål och tack till Janne för bilderna och engagemanget! 

Har ni andra också något ni vill tipsa mig om? Lämna avtryck i kommentarsfältet eller maila till nossranniladnama@gmail.com