(Johan Palm, You're Killing Me) ...
Jag skulle också vilja slänga med håret sådär. Det är en konst. Och perfektion.
I think perhaps I will always hold a candle for you – even until it burns my hand. And when the light has long since gone …. I will be there in the darkness holding what remains, quite simply because I cannot let go.
Min idol syns inte till, My antidote snurrar sig yr och jag kan inte mycket göra åt det.
Johan ställer inte upp på intervjuer för tillfälet. Det ligger något skumt bakom det hela. Det gör mig ledsen av att inte veta vad det är för fel.
Det är ganska bortkastad tid med att sitta och vänta på något som aldrig kommer att hända. Har han gett upp?
Jag är i behov av att få veta, därför är det så jobbiigt för mig. Jag vet inte hur det är för er. Vad gör ni nu, ikväll och imorgon? Kommer ni att sända en tanke till Johan under den närmsta tiden?
Jag vet att jag inte kan sluta. Han fångade in mig, han drogade ner mig totalt med sin charm, han gick och lämnade mig ensam. Ändå kan jag inte sluta älska den unge mannen!
Varje dag innehåller tankar om honom.
DET KÄNNS SÅ MENINGSLÖST ATT LÄGGA NER TID PÅ OÅTKOMLIGA PERSONER. MEN HAN ÄR ALLT JAG BEHÖVER.
Han måste gottgöra det spektakel han har ställt till med. Nån gång. Ge det fem år, sen får vi se.
Jag klarar inte av det här själv.