En dag att minnas.

• Läs det här! (klicka på denna raden) Det får er säkert att le, eller gråta av nostalgi.
  

Idag minns vi Johans slut på Idol eftersom det var tio år sedan. 

Hur går era tankar kring den dagen?

Jag kommer starkt ihåg känslan av att för första gången inse att jag var dödskär i killen på TV-skärmen som just fått beskedet att han fått lämna programmet. När han sjöng avskedslåten rann alla möjliga sorters tårar ner för min kind, mitt knä, min säng och alltihop. Jag grät av förvirring, sorg och glädje. Glädjen stod för den gudomliga människa som fanns på riktigt, i direktsänd TV!

Från och med då var jag en ny person. Johan Palm blev min värld. 

Förutom tankar om Johan tänker jag också på Anna-Lisa. Undrar lite smått över vem hon är och hur hon påverkats av det unika ögonblicket i rampljuset.

Äntligen återkom den sanna pop hysterin. Det är så här popmusik på scen ska vara, som ett eko av det tidiga The Beatles. Jag trodde att det var början till nått stort, en internetartist. En blogg som följde artisten mer än på scenen. Laila Bagge var väl gammaldags och göra en artistkarriär enligt den modell som Stickan Andersson och Bert Karlsson följt på sin tid när det inte fanns bloggar. På dessa 10 år har vi inte sett nått liknande. Vi vet nu att Johan hade haft en chans mot Justin Bieber under de första åren. Ge inte upp. Även om det blir glest med inlägg av dig i framtiden. Johan har under de här 10 gångna åren inte velat skapa något återkommande själv på internet. Det har behövts ett erbjudande om att delta i andras större projekt. Måtte någon återupptäcka Johan. Men den missade chansen var 100 låtar på Youtube vintern år 2009.

Jag minns dagen med sorg. Fin kille det där.