Karl Johan Viktor Palm, född 3 mars 1992 i Mjölby, är en svensk sångare som deltog i Idol 2008, där han slutade på fjärde plats. Under sin tid i Idol skapade Palm med sin androgyna och oskyldiga framtoning stor flickhysteri. Ändå räckte inte detta till en plats i finalen, då han blev utröstad i kvartsfinalen^[1][2].

Palm sökte sig till Idol, via den s.k. "Sista chansen", där deltagare som inte kunnat eller hunnit söka sig till Idol "den vanliga vägen". Han skickade in sitt bidrag, The Verve-covern The Drugs Don't Work på Idols hemsida, bara några timmar innan anmälningstidens slut. Han blev en av två utvalda som fick en guldbiljett, även om han fick Laila Bagges namn signerat på sin arm istället för guldbiljett, då de var slut.

Janina här. Gästbloggar lite av den anledningen att Amanda inte har tid att blogga idag. He.

Vi har kramkalas varje kväll innan vi går och lägger oss. Det blir oftast kuddkrig
 när vi egentligen ska sova. 
När vi är riktigt trötta, stoppar vi om varandra och sover. 
På morgonen är det alltid Johan som vaknar tidigast. Väcker oss genom att sjunga.
 Håkan hoppar upp direkt och drar med Johan till köket för att göra frukost. 
Du och jag kan ligga kvar en stund till. 
För vi vet att killarna kommer ut med frukost på sängen.

Efter frukost drar vi ofta med pojkarna ut.
 Ibland tar vi tåget till Göteborg för att gå på Liseberg. 
Johan är alltid den som är mest uppspelt och som pratar mest. 
Väl framme är kön rätt lång och Johan blir otålig,
hoppar upp och ner, ber oss att gå före alla. 
Sen kommer vi fram, åker en massa, går hand i hand med pojkarna och kramas.
 Äter glass och missar tåget hem igen. 

Vi drar till Jobb/skolor. 
Är utmattade efter gårdagen. 
 
Du och jag jobbar på samma arbetsplats. Vi är journalister. 
 
Vi gör middag. 
När killarna kommer hem blir vi smått arga 
på att dom aldrig bryr sig om att ta av sig skorna.
 Men Håkan, 
han drar fram dammsugaren och städar tills allt är rent och blankt överallt. 
 
 
När vi kommer hem igen är det tyst och mörkt. 
Men så plötsligt hoppar Johan fram bakom duschdrapperiet 
och skrämmer oss, speciellt mig som är ganska lättskrämd. 
Alla skrattar och börjar babbla i mun på varandra. 
Middagen blev aldrig uppäten, så det fick bli kvällsmat. 
 
De andra pojkarna i The Palmzz som bor under oss, 
skickar upp flaskpost genom ett snöre som hänger ner från våran balkong.
 Ibland klättrar dom upp och går in till oss. Oftast är det på natten. 
Då lägger sig Adam Alltid mellan dig och mig,
 Mats slänger sig bara rakt på oss och somnar direkt, ganska obekvämt.  
Henrik sover aldrig, han ligger alltid vaken och härmar Stevens snarkningar. 
Simon har alltid sina fötter uppe vid mitt ansikte. Dom luktar gott. 
Lite två och läder från hans sandaler.
 
Många Sömnlösa nätter blir det. 
Men ju tröttare vi är, desto flummigare blir vi på dagarna. 



Oftast har jag svårt att somna, 
lyssnar på Steven som snarkar och lyssnar på Henrik som härmar Steven.

Viskar till Henrik i mörkret genom rummet, han viskar tillbaka.

 Jag smyger upp ur sängen och vi går in i köket och sätter oss vid köksbordet. 
Viskar till varandra för att inte väcka er och dricker te. 
Tillslut somnar vi också, bredvid varandra i soffan. 
Vi vaknar av Johan som hoppar igenom lägenheten, 
Johan skrattar och frågar varför vi låg själva här inne 
 och inte bland dom andra 7 styckna i sängen.
 Henrik blänger på Johan och kastar kudden mot honom,
 den flyger förbi Johan och träffar Adam
 som yrvaket tittar fram genom dörrkarmen.
 Vadfan, utbrister han och kastar tillbaks kudden i soffan.

Skrivet av mig och Janina igår kväll 
mellan klockan 23:46 till 0: 28 
Hur gjorde vi? jo vi skrev varannan gång.
 Och så är vi två väldigt lika också. Så det var ganska enkelt. 
Berättelser om Johan Palm har vi gjort i evigheter!