Decenniets bästa intervju!
Oscar Appelgren från Magazinet fick till en bra intervju förra året med originella frågor. Johans svar blev äntligen mer innehållsrika än tidigare. I den HÄR artikeln framgår Johans syn på varför han blev så populär, varför han blev audionom och hur det egentligen gick med musikproduktionen.
Tack Oscar för rätt frågeområden! Tack Johan för svaren! Tack Janne som tipsade!
Bästa Janne tipsade även om en artikel från auris där Johan berättar mer om sitt yrke. Den var inte lika intressant, men in och läs den i alla fall! Klicka HÄR
Som eftersnack har jag inte mycket mer att tillägga. Det var fin läsning. Det som förvånar mig är att Johan har skrivit många låtar och att han haft kontakt med ett skivbolag som det sedan inte blev något med. En sak är säker: jag vill höra låtarna!
Ytterligare en miniintervju + nåt mer, kanske?
Uppdaterar här igen med anledning av att jag i onsdags fick ett tips om att Johan hade hörts på sveriges radio (länk) samma dag en snabbis.
Och för ovanlighetens skull drömde jag faktiskt om Johan inatt; eller snarare om hans fans. Det var två stora Palm-träffar efter varandra, med jättelång kö. Tänk er ulleviköerna till Håkankonserterna och dess tillhörande Håkanfester efteråt. Alla kände alla och alla var där. Det enda spåret från Johans närvaro var att min vän hade på sig hans hatt. Bra dröm iallafall!
Nyss hade jag en timmes Youtube-maraton med de klassiska idolklippen från 2008. Det var längesen jag tittade på dem. Men det är fortfarande lika roligt och fint att se. Ikväll förundras jag över att Johan finns på riktigt. Det är ganska sjukt ännu att tänka på, ändå.
Ser för övrigt på bloggstatistiken att besöken markant gick upp vid 14-tiden idag. Varför? Har jag missat någon ytterligare intervju eller tidningsartikel? Fortsätt gärna tipsa :D
Vad hände sen? 2023
3 år har gått sedan jag uppdaterade bloggen senast, fast det känns som ett halvår. I princip 13 år har gått sedan något var aktuellt på Palm-fronten, bortsett från filmen Svart cirkel (2019) som inte blev någon hit.
Tystnaden har varit lång och plågsam, särskilt för den tonåring som jag var. Samtidigt har de små Palm-nyheterna som uppkommit emellanåt förgyllt min vuxna tillvaro något helt otroligt mycket!
En hel tonårsperiod har passerat, såväl som den akuta förvirringsfasen och den största obesvarade frågan. Nu förenas vi här igen på den gamla bloggen som bara handlar om en topic.
Både i vått och torrt under hela denna trettonårsperiod har vi alla ställt oss en och samma fråga: vad hände sen?
Året är 2023, och vi kommer nu få det efterlängtade svaret. NU, IDAG. Observera att vi redan har fått tidigare svar på samma fråga, men man kan ju inte tacka nej till en uppdaterad sådan.
Tack Mauri. Tack TV4. Tack Johan. Tack, tack, tack.
HÄR kan ni se avsnittet på TV4 play redan nu. Avsnittet sänds även ikväll klockan 20:00 på TV4.
.....
"Varför gråter du?" frågade min sambo mig för tre veckor sedan när jag under Idol-livesändningen hörde programledaren nämna Johans namn i förbifarten innan reklampausen. "Han sa Johan Palm. Han sa definitivt Johan Palm. Jag missade resten av meningen, men jag hörde inte fel", lyckades jag snyfta som svar. En snäll kvinna i nån Facebook-tråd förtydligade för mig under reklampausen vad allting handlade om. En ny säsong av Mauri Hermundssons fantastiska program "Vad hände sen?" blev ett faktum för allmänheten. I avsnitt tre skulle Johan – ja, den Johan – medverka. Mitt hjärta tog sig några extra skutt, mina händer började skaka och tårarna fortsatte att rinna. "Amanda. Gråter du av sorg eller glädje?" frågade sambon med oro i rösten. Det enda jag kunde göra var en "tumme upp". Han log stort. Jag log stort. "Är du jättelycklig nu?" Frågade han. "Ja" kved jag. Sen blev det kramkalas och massa sms-konversationer med typ alla som jag känner. Personer som inte alls bryr sig om Johan tycktes ändå bli väldigt glada över nyheten, för de som känner mig vet vad det där namnet gör med mig. Det kallas för LYCKA.
....
Klockan är nu 12:20, datumet är 23/10 2023, och jag har precis sett färdigt på det lilla inslaget. Inga tårar, inga leenden, bara skakningar märks av hos mig. Det känns som att cirkeln äntligen är sluten på något sätt. Nu vet vi vad som hände sen, på ett ungefär. Nu återstår bara den näst största frågan: Kommer nya låtar släppas? (Och hur går tankarna kring ett fortsatt kändisskap?)
Tack i alla fall. Det var fint att få anledning att uppdatera här. Tack till er som fortfarande kikar in och hälsar. Kram <3
Slutet. Början. Eller nånstans däremellan.
Vem vet? Inte du. Vem vet? Inte jag. Vi vet ingenting nu, vi vet inget idag.
Let's be honest – Vad håller jag på med egentligen? Det är dags att sluta. Inte ge upp, men släppa kontrollen.
Jag startade den här bloggen för nio år sedan för att alla andra Palm-bloggar (förutom Annkis) hade lagt ner. Vissa av dem raderades helt, medan andra bara gick under jorden. Kände mig både ensam och sviken i det läget. Att Johan "försvann" för ett tag fick väl gå an. Även kändisar behöver ju vila. Men att fansen skulle ge upp så lätt, det var en chock. Plötsligt var jag det enda (trodde jag) fanet kvar, med en nystartad blogg om en artist som inte skulle återvända till rampljuset förrän flera år senare. Men det var det värt. Trots medias tystnad har svenska folket varit duktiga på att minnas den där Palmen, ända in i det sista. Jag har märkt att jag inte alls är ensam om att sakna, minnas, hoppas och längta. Det finns tydligen några envisa, trogna fans kvar. Och jag vill tacka er. Ni som mailat, kommenterat och sökt upp mig personligen, ni är underbara själar! ni som har lagt ner den minsta lilla tid på mig/bloggen bara för att sträcka ut en hand, ge tips och vänta i tystnaden ihop med mig: TACK FÖR ALLT NI GJORT! Jag är på riktigt imponerad över all omtanke och hjälpsamhet.
Särskilt stort tack till "Gubb-Robert" som lämnat intressanta och nytänkande kommentarer under typ varenda inlägg sedan starten!?! *applåder*
På tal om gubbar måste jag dessutom tillägga att det är oväntat många äldre vuxna som fått upp ögonen för Johan. De som har engagerat sig mest är faktiskt äldre. Det tycker jag är svincoolt!
Jag lovade mig själv (och er) att fortsätta uppdatera bloggen minst en gång i månaden i så många år som möjligt. Tanken var att nå 10-årsstrecket. Hade det gått? Njaäe, inte som det ser ut nu. Det får räcka med nio års månatlig blogguppdatering. Sen får vi se vad framtiden har att erbjuda.
Sååå... Vad betyder det här?
Jo, jag kommer finnas kvar här, alltid tillgänglig för frågor och mottaglig för tips.
Ja, jag är fortfarande ett Johan-fan (tro aldrig något annat).
Ja, självklart blir det fler blogginlägg om (när) något nytt dyker upp.
Ta hand om er så länge. Och glöm förfan inte bort att ni är underbara! ❤️
Vilka TV-program vill du se Johan medverka i?
Om vi bortser från att vi vill se han överallt, hela tiden, i alla möjliga TV-program förutom möjligtvis lyxfällan och efterlyst, så har vi några få program i tanken som sticker ut lite extra, right?
Vad sägs om nedanstående populära underhållningsprogram?
Stjärnornas stjärna – Programmet där åtta artister tävlar i genrer de inte är vana vid att sjunga. Varje program har en eller två genrer som tema och artisternas uppgift är att göra en cover på en känd låt i den genren. Den deltagare som varje vecka fått minst antal tittarröster tvingas lämna tävlingen. En expertpanel, samt en ny gästdomare varje vecka, ger feedback på respektive artists framträdande. En perfekt fortsättning på TV-programmet Idol!
Bäst i test. Har ni inte sett det har ni missat det roligaste i svensk TV-historia! Programmet går ut på att en fast panel (mer eller mindre kändisar) tillsammans med en känd gäst tävlar mot varandra i att utföra udda utmaningar bäst och på kortast stipulerad tid.
Exempel på återkommande tester är att få poäng för något utan att veta hur man gör. Andra tester har bland annat handlat om att överraska David Sundin, hindra en boll från att åka av ett rullband, placera så många klädnypor som möjligt i ansiktet och förstöra en tårta på ett vackert sätt. För att det ska bli bra i TV behöver deltagarna kunna bjuda på sig själva.
Så mycket bättre, där svenska artister bor tillsammans under åtta dagar och framför varandras låtar på ett mycket personligt sätt.
Vi får inte heller glömma bort att han medverkat i Fångarna på fortet och Djävulsrallyt redan. Det är bra minnen det!
Har du någon gång lyssnat på en låt och tänkt att den borde Johan Palm sjunga?
Det har jag, mer än en gång. Jag antar att dagens inlägg visar resultatet av dessa tankar. Vissa låtar skulle bara passa till Idol-tiden då hans röst inte var klar än, medan andra låtar mycket väl skulle kunna passa honom idag. Förutsätter givetvis att de görs om till den grad att det knappt går att känna igen orginalet, för Johan är Johan, och han är bäst när han får göra sin grej med sina egna tvistar.
'
För jag tror på att dessa visst kan rispas till:
Det vore fel av mig att inte önska mina favoritlåtar, right?:
Sist men inte minst vinnarlåten från Idol 2008, förstås:
Undrar verkligen hur den hade blivit.
Konstiga tider
2020 blev minst sagt ett konstigt år för oss alla. Hur mår ni mitt i allt? Vad hittar ni på i karantän?
Förutom att hela världen är sjuk, att folk dör, att rekordmånga förlorar sina jobb, att sjukvårdspersonal sliter ut sig mer än vanligt, att distansplugget går dåligt och att vi lever i ovisshet så mår jag, i ärlighetens namn, hur bra som helst. Kan inget annat än älska min karantänanpassade livsstil och alla nya memes. Har nördat ner mig totalt i Wilma-mordet och googlat för fullt, som om det vore ett heltidsjobb i sig. Har bland annat upptäckt att engelskspråkiga wikipedia har lite annan info om Johan Palm än den svenskspråkiga.
Har också nästan kärat ner mig i en ny sångare:
Vad säger ni? Visst hade det varit magiskt om lilla Idol-Johan gjorde denna version?
Jag planerar att i nästa inlägg lägga ut låtar som jag hade velat att Johan gett sig på. Släng gärna iväg ett låttips i kommentarerna redan nu!
Henrik i Auktionssommar
Ja, må han leva! Ja, må han leva! Ja, må han leva uti hundrade år! Javisst ska han leva! Javisst ska han leva! Javisst ska han leva uti hundrade år!
Grattis, kära Johan på din tjugoåttonde födelsedag!
En slags look-alike
Jag förstår att jag inte är den enda som reagerar på Jakob Karlberg, i och med att bloggstatistiken skjöt i höjden igår kväll lagom till Jakobs melloframträdande.
(Jag vet att några av er hittade hit tack vare Oscar Zias instastory från inatt också).
Jovisst finns det likheter. Kul att ni ser det också!
⚠ Bilderna är alltså på JAKOB KARLBERG. ⚠ INTE Johan.
Se även hans intervju i nyhetsmorgon. Det var där jag för första gången upptäckte hur slående lik Johan han var vid första anblicken. Lyssna till "Tja" och "Tack så mycket", för det är ju läskigt likt om inte annat!
Något riktigt bra OCH nytt (!)
Well, jag har egentligen bara en sak att säga och några hundra glädjetårar att fälla.
Jag vill säga tack. Eller snarare "TACK!"
Att 2020 skulle börja såhär bra är för mig hittills den största överraskningen i mitt vuxna liv. Som ni förstår är jag hur glad som helst just nu och en tid framåt. Det här klippet kan jag leva länge på!
(inbäddningskoden kommer så småningom)
Tack igen, alla som gjorde detta möjligt ❤️
Henrik, 37 år
Grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis och God Jul ❤️
Associationer om en föredetting.
I P3 i tisdags var det tal om "föredettingar".
\nNär Johan Palm nämndes styrde radioprataren in samtalet på porrtidningar på grund av att hon mindes detta:
Jag är förvånad över att det blev en snackis. Moore är ju inte ens en porrtidning, ellerhur?
Det gjorde mig också lite nyfiken på vad ni andra tänker på när ni tänker "Johan Palm". Vilka associationer får du?
\nRadioprogrammet avrundades också med Johan, då radioprataren erkände sin Johan- crush.
Recension: ”Svart cirkel"
Valet av skådespelare gav mig rysningar. Jag har fällt många tårar till systrarna Midfjäll i Jag saknar dig. Inger Nilsson har jag växt upp med i form av Pippi Långstrump. Och Hanna Asp bidrog till en toppenbra filmupplevelse av Cirkeln.
Och sist men inte minst Johan Palm (behöver jag säga mer?).
Med andra ord har jag sett fram emot att se det färdiga resultatet av Svart cirkel. Oj, så länge jag har fått vänta! Men nu är det (äntligen?) färdigväntat. Det har gått lite över en månad sedan jag satt på biografen med en främling till biodejt. På grund av dåliga recensioner/låga förväntningar ville ingen av mina vänner följa med. Tänkte gå själv ett tag, tills jag insåg att jag behövde någon att prata av mig med. Ett så speciellt tillfälle vore dumt att vara ensam på!
Ni kan ju gissa vem som var bäst...
Yes. Det var han. Såklart det var han.
Som Johan-fan är jag otroligt stolt över vad jag såg på bioduken. Som vanlig biobesökare var jag både fascinerad och missnöjd.
Låt oss dra bort plåstret fort.
Handlingen må vara välgenomtänkt, men inte till någon vidare nytta. Från halvan till slut var den rakt igenom urdålig.
Grundtanken med den hypnotiska vinylskivan var bra. Eller, det hade kunnat bli bra. Jävligt bra tillochmed.
När det började tjatas om dubbelgångare och magnetism tappade den mitt intresse nästan helt. På grund av det kan jag väl inte uttala mig mer varken om handling eller manus. Istället riktade jag mitt fokus på såkespeleriet, musiken och känslan.
Vill ge en stor eloge till Gramfors, musikskaparen. Musiken stod för spänningen och thriller-känslan. Jag hade lätt kunnat spela upp filmen igen bara för att få höra musiken och ljudeffekterna!
Hypnotisören (Christina) – antingen har hennes skådespelarfärdigheter rostat, eller så passade hon inte till rollen. Den uppfattningen är ganska absurd, då manuset skrevs efter henne. Förstår inte hypen över henne.
Men det kan lika gärna ha varit tvärtom, att Christina var okej men att karaktären inte gjorde henne rättvis. Allt som sades från hypnotisören gick in genom det ena öra och ut genom det andra.
Oavsett vilket så var Christina/hypnotisören den som passade minst in i sammanhanget.
Celeste (Félice) – tillräckligt övertygande skådespeleri. Hon passade rollen jättebra och berörde mig.
Isa (Erica) – ...Nja. Inte den bästa karaktären och inte den bästa skådespelerskan. Hon var bra någon enstaka gång. Passar inte rollen överhuvudtaget.
Dubbelgångaren (Hanna M) – Faktiskt riktigt duktig! Jag blev helt klart imponerad. Däremot hade jag låga förväntningar på henne innan.
Sekreteraren (Inger) – Jättebra! Supersynd att hon inte fick vara med mer. Kanske hade hon gjort Christinas roll bättre?
Selma (Hanna A) – var den enda som förde dialoger naturligt. Jag kunde i alla fall inte höra henme läsa innantill. Tack och lov för det.
Victor (Johan) – perfekt för rollen! Jättefint jobb med ansiktsuttrycken.
Såg inte till Johan alls i Victor, vilket måste betyda lyckad rollanpassning. Och allt såg så naturligt ut! Han pratade renare än vad Johan vanligtvis gör, han var lugn och såg ung och oskyldig ut. Det enda som inte var klockrent var det som lästes innantill. Kanske var det meningen att det skulle låta så. Eller också inte.
Scenerna som fick mig att reagera:
Sexscenen (barnvänlig) mellan Victor och Selma gav mig bitterljuva tonårsvibbar. Det kändes stelt, ovant och nervigt men var samtidigt väldigt gulligt. Det var fint att se i en skräckfilm, men återigen: vad var syftet egentligen?
Att låta två biroller spela in en sexscen i en skräckis där det dessutom inte påverkar handlingen, är väl ändå extremt orelevant? Deras relation var ganska orelevant till att börja med.
Scenen där Victor körde bil var också intressant. Intressant för att den var så sjukt lång och händelselös. Den gav mig ingen annan känsla än den känslan man får av att se Johan (visserligen är det världens bästa känsla, men det är Johans förtjänst, inte filmens). Ur filmsynpunkt sög det.
Slutsats:
Jag tror mig veta vad reggisören tänkte. Han ville förmedla något obehagligt, så hans tillvägagångssätt var att få det hela till något monotont och enformigt. På spanska och engelska hade det kanske fungerat. Hade han förstått svenska tror jag han också hade insett hur fel det det faktiskt blev. Det faller liksom inte plattare än sådär. Så det var nog en rejäl felaktig språklig föreställning och eventuellt en kommunikationsmiss.
Johans biroll var hur som helst större än vad jag trodde. Han syntes till betydligt oftare än vad som var nödvändigt ur handlingssynpunkt egentligen. Jag ska förstås inte klaga över det! Blev POSITIVT ÖVERRASKAD!
- inga tårar
- inga skratt.
- knappt några rysningar.
Jag ger Svart cirkel 2,5 av 5... palmer(?)🌴. Dåligt kan tyckas. Men jag är glad.
Min biodejt (inget Johan-fan) tyckte den var okej om man bortser från manuskriptet.
Vad tyckte ni?
Tio år för All the time in the world - Radio Edit
4 september 2009 var releasedatumet för denna fantasistiska låt.
Är Radio edit bättre än oginalet, eller vad säger ni?
Om inte annat så är omslagsbilden helt perfekt.♥
Till er som inte har möjlighet att närvara vid galapremiären i Stockholm:
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Uppsala (Fyrisbiografen) fre 23/8
Boxholm (Folkets Hus) fre 23/8
Enköping (Sagabiograferna) fre 23/8
Hässleholm (Parkbiografen) fre 23/8
Kiruna (Folkets Hus) fre 23/8
Lidköping (Folkets Hus) fre 23/8
Nässjö (Saga) fre 23/8
Oskarshamn (Saga) fre 23/8
Skoghall (Folkets Hus) fre 23/8
Tullinge (Biograf Sländan) fre 23/8
Åkersberga (Folkets Hus) fre 23/8
Fagersta (Folkets Hus) fre 23/8
Göteborg (Bio Roy) Visas:13/9, HIT SKA JAG, JIPPIE!
Det är nu okej att längta lite till hösten
Bor du i Stockholm? grattis! Den 23/8 & 24/8 visas Svart cirkel på Zita Folkets bio.
10-årsjubileum!
Den 20 maj 2009 släpptes My Antidote. Den gick in på nummer 3 på Sverigetopplistan första veckan av release.
Vilken låt från plattan har varit din favorit genom åren? Satellite var min favorit väldigt länge. Nu är jag kluven. Gillar samtliga låter lika mycket!
I sommar ska vi minnas tillbaka till bland annat:
Den 5 juli 2009 - Olins allsång i Skara.
Den 27 juli 2009 - Lotta på Liseberg.
Den 20 augusti 2009 när sommarturnén avslutades på Gröna Lund.
Se trailer!
Pallar liksom inte lång väntan och försvunna guldkorn...
Häromdagen (eller det kanske var aslängesen?) publicerade Svart cirkels facebooksida en länk till filmteasen.Tittade på den och var superglad över att Johan syntes så väl i den lilla snutten. Dum som jag var la jag inte upp den här direkt. Nu är den borta, vad jag kan se. Hittar ni den?!?!
Här är i alla fall en reflektion av Svart cirkel och Mandy:
Påskspecial
MISSA INTE!→→→ Johan har blivit en meme av memesverket på Insta! ←←← MISSA INTE!
Eftersom videoklippet med Glad påsk-hälsningen är borta från Youtube blev jag superglad när jag häromdagen hittade den på min tidslinje. Glad påsk, alla!
Grattis på 27-årsdagen!
premiären i UK.
Läget är som vanligt och ingen ny information om den svenska premiären är funnen. Det enda jag vet är att den får svensk biopremiär i år genom Njutafilms.
Tre, små, halvdåliga länkar får räcka för den här månaden. Hoppas ni står ut 🖤
Ett decennium senare
När besöksstatistiken plötsligt skjuter i höjden förstår man att det nånstans på Internet pågår en diskussion om en viss Johan.
Skönt nog var jag typ exakt först på plats att se källan så jag slapp fundera på vart uppståndelsen ägde rum nånstans.
Det var på Sveriges största Facebookgrupp för tjejer, Honey & the bees, som Johan nämndes på.
Inlägget fick många kommentarer och väntaggningar.
Majoriteten av reaktionerna var av skrattretande karaktär. Jag har full förståelse för att det skrattas åt alla tonårsnojor och galna starstrucksbeteenden som kom till erkännande i samband med den nostalgitrippen.
Det jag däremot inte begriper är hur normalt det tycks vara att helt ändra uppfattning från tidig tonår till vuxen ålder.
Hur kan man som ett tidigare megastort fan sluta vara det minsta lilla starstruck några år senare?
Själv har jag samma tycke och smak som när jag var barn. Självklart har jag upptäckt mycket nytt med åren som format min identitet. Det jag menar är att jag inte kan börja ogilla något som jag en gång har älskat.
En gång ett Johan-fan – alltid ett Johan-fan, tänker jag. Fast det förklarar väl bara hur svårt jag har för förändringar, och inte hur det normala skedet av personlighetsutveckling ser ut.
Jag vet att värderingar är föränderliga då vi människor är anpassningsbara av en livsviktig anledning. Det som var modernt för några år sedan är helt otänkbart nu. Det är därför inte konstigt att fansen anpassade sig efter Johans undanflykt från media. Men att det skulle bli såhär hade jag inte väntat mig.
Hur kan man låta normer styra en så rejält? För mig är det detsamma som att svika sig själv.
Det får mig hur som helst att fundera på vad det innebär att vara starstruck eller förälskad "på riktigt" kontra tillfälligt. Vart hamnar jag på skalan?
Att uppleva en långvarig förälskelse för en person är rent ut sagt ganska korkat. Men att känna otroligt starkt för en kändis (vara starstruck) bara för en liten stund, för att sedan skämmas över det, är inte heller helt okorkat. Finns det något mellanting där, trots närvaron av pubertetshormoner och identitetssökandehets? Uppstår förälskelsen av en starstruck eller är tillstånden oberoende av varandra? Är det kanske samma sak?
Är starstruck när man är förälskad i vad en person har skapat eller är det när man är förälskad i själva känslan av tillhörighet och kändisvetskap? Jag är väl båda och dubbelt upp gånger tio andra känsloblandningar. Betyder det att jag är starstruck eller ensamkommande utomjording från planeten Udda som inte har något ord för vad jag upplever?
Jag skulle inte bry mig särskilt mycket om jag råkade bli vän med Chris Kläfford, fick en komplimang av Oliver Sykes eller delade hiss med Shakira. Samtliga artister är jätteuppskattade av mig. Men vad jag vet känner jag inte starstruck i deras närhet. Johan Palms närvaro hade dödat mig i jämförelse.
För att ge er en förstärkande uppfattning om hur mycket jag påverkas av Johan (och hans fans), kan jag erkänna att jag skakade i 45 minuter efter att jag upptäckte Facebooktråden. Skakningarna berodde på spänning och glädje. Hur sjukt?!
Bakgrundsinformation:
Jag är 21 år idag och har haft denna obeskrivligt starka känsla för Johan sen jag var 10 år och 11 månader gammal.
Ser mig som vuxen på alla plan men är likadan nu som då, därav har jag samma värderingar för saker som andra verkar byta ut med åren.
Två hälsningar
Grattis på 36-årsdagen, Henrik!
God Jul till alla!
En dag att minnas.
Idag minns vi Johans slut på Idol eftersom det var tio år sedan.
Hur går era tankar kring den dagen?
Jag kommer starkt ihåg känslan av att för första gången inse att jag var dödskär i killen på TV-skärmen som just fått beskedet att han fått lämna programmet. När han sjöng avskedslåten rann alla möjliga sorters tårar ner för min kind, mitt knä, min säng och alltihop. Jag grät av förvirring, sorg och glädje. Glädjen stod för den gudomliga människa som fanns på riktigt, i direktsänd TV!
Från och med då var jag en ny person. Johan Palm blev min värld.
Förutom tankar om Johan tänker jag också på Anna-Lisa. Undrar lite smått över vem hon är och hur hon påverkats av det unika ögonblicket i rampljuset.
1-årig artikel som jag missat
Bättre sent än aldrig 😁
Finn ett fel....
*Han kom fyra i Idol, inte femma(!)
Innehållet i denna artikel är typ samma som i artikeln jag länkade här förra november, också av Aftonbladet. Men i den här får man pyttelite mer om den personliga biten. Jag visste till exempel inte att han gillar att bygga Lego och att han finner Yohio snygg.
Jönköpings filmfestival och en filmrecension
Befiinner du dig i Jönköping idag har du chansen att få se Svart cirkel. Rickard Gramfors, Christina Lindberg och Johan Palm är på plats för att introducera filmen och berätta om arbetet.
Biljetter (150 kr) kan förköpas fram till 1 timme före visningsstart. Övriga biljetter säljs i dörren. Kassan öppnar 30 minuter innan visning.
18:30 mingel.
19:00 programstart på scenen.
21:30 avslut.
Köp och läs HÄR.
Är du nyfiken på vilka andra filmer som visas på festivalen klickar du HÄR (Nej, Svart cirkel har ingen trailer).
Till min förvåning hittade jag en filmrecension HÄR som lyder:
”I did not believe that Felicé Jankell could have starred in a worse horror film than Alena. But alas I was dead wrong.
The central conceit of Svart Cirkel/Black Circel is a great one: a vinyl which causes the listener to produce a ghostly doppelganger of sorts that whiches to replace it's original. But the exection of the story is simply terrible.
The cinematography and grading is ugly. Unusally ugly for a Swedish production. The "psychadelic" editing is nueasiating in a bad way. At one point there is a sex scene that was filmed in a way that made me feel sexually assaulted by Hanna Asp and Johan Palm. The story keeps bombarding us with concepts that rarely are sufficiently established. Suddenly two characters appear that are telepaths. I am not saying that it has to be completely explained but they and their power appears out of nowere in such a way that you are left completely confused. We get little to no establishing of these characters and their powers which make their appearence awfully convinient for the plot to move forward. Characters are as thin as paper. The dialoge they have to say is cluncky. Often the characters have to explain the plot as it happens, which gives us little to no tension.
The acting is... pretty phoned in. Felicé Jankell sleeps through most of the film. I think there was only one scene where she was intentionally supposed to behave as if on drugs. The Midfjäll girls from I Miss You make a reapperence as a victim of the vinyl and he ghostly double. I guess they where only because using actual twins would make shooting simpler. To be fair, the Midfjäll gives a pretty convincing performance towards the end, but it's to little to late. Christina Lindberg has hardly acted since the 80's. She acts like someone who has not acted since the 80's.
Brief nudity from attractive people and a great concept does not save this from becoming a complete and utter dud.”
The central conceit of Svart Cirkel/Black Circel is a great one: a vinyl which causes the listener to produce a ghostly doppelganger of sorts that whiches to replace it's original. But the exection of the story is simply terrible.
The cinematography and grading is ugly. Unusally ugly for a Swedish production. The "psychadelic" editing is nueasiating in a bad way. At one point there is a sex scene that was filmed in a way that made me feel sexually assaulted by Hanna Asp and Johan Palm. The story keeps bombarding us with concepts that rarely are sufficiently established. Suddenly two characters appear that are telepaths. I am not saying that it has to be completely explained but they and their power appears out of nowere in such a way that you are left completely confused. We get little to no establishing of these characters and their powers which make their appearence awfully convinient for the plot to move forward. Characters are as thin as paper. The dialoge they have to say is cluncky. Often the characters have to explain the plot as it happens, which gives us little to no tension.
The acting is... pretty phoned in. Felicé Jankell sleeps through most of the film. I think there was only one scene where she was intentionally supposed to behave as if on drugs. The Midfjäll girls from I Miss You make a reapperence as a victim of the vinyl and he ghostly double. I guess they where only because using actual twins would make shooting simpler. To be fair, the Midfjäll gives a pretty convincing performance towards the end, but it's to little to late. Christina Lindberg has hardly acted since the 80's. She acts like someone who has not acted since the 80's.
Brief nudity from attractive people and a great concept does not save this from becoming a complete and utter dud.”
VÄRLDSPREMIÄR
Svart Cirkel visas på Bio Capitol torsdagen den fjärde oktober klockan 20:30! (Bevis)
Ska ni dit?
Något skumt är ju att Svart Cirkels facebooksida har tagit bort inlägget om premiären. Men jag tror den 4/10 fortfarande är spikad.
En ursäkt, något halvnytt och nostalgi
Förlåt för mitt förra inlägg. Det gav fel vibbar. Ja, jag kan ha gett upp hoppet. Men det innebär inte att jag ska sluta uppdatera här. Precis som jag tidigare sagt ska jag fortsätta i några år till.
Bloggen riskerar att ökenvandra tills Johan släpper nytt, kan man säga. Men det finns ju lite saker att skriva om, som Svart Cirkel till exempel.
På tal om Svart Cirkel har jag äntligen nånting halvnytt att presentera.
Lanseringen av filmen blir i slutet av året i Sverige och i början av 2019 i Argentina. Läs HÄR
Ikväll börjar det kära tv-programmet Idol. Tänk att det var tio år sedan Johan var med! 10 år!
Det här bör vi minnas med glädje.