Det kunde lika gärna varit han

Alla känner väl till vad det var som hände Nicklas Hocker?




Han var också en idoldeltagare, flickidol och 20 år.

På idolakivan sjöng han samma låt som Johan gjorde året tidigare tillochmed.


Jo jag tycker verkligen att det finns en likhet mellan dessa två fina pojkar.




Tycker inte ni det?



Jag hoppas att Johan har lite mer vett och är i säkerhet.

Men det känns som om Johans frånvaro är lika stor som Nicklas just nu.


Först borta och sen död.

Snälla ni! Hitta Johan också.




Det blir vackert där du går






Marken, stigen, stranden som du följer, allt tycks ljusna, glädjas, allt som ser dig. Kan väl jorden glädjas för att någon stiger på den, trampar på den, en som älskar? Fråga inte mig. Jag ser blott skenet, hur det dröjer kring dig, svävar över marken, som om jorden log. Stig på den, som gläds att se dig lycklig. Blott inte hårt, som om du visste att du var älskad.


(Sidorna 47-48) PÄR LAGERKVIST/HJÄRTATS SÅNGER/ALBERT BONNIERS FÖRLAG 1951

Pieces

 
 http://myantidote.blogg.se/2009/may/ 
I'm here again
A thousand miles away from you
A broken mess, just scattered pieces of who I am
I tried so hard
Thought I could do this on my own
I've lost so much along the way

Then I see your face
I know I'm finally yours
I find everything I thought I lost before
You call my name
I come to you in pieces
So you can make me whole

I've come undone
But you make sense of who I am
Like puzzle pieces in your hand,

Then I see your face
I know I'm finally yours
I find everything I thought I lost before
You call my name
I come to you in pieces
So you can make me whole!

I tried so hard! So hard!
I tried so hard!

Then I see your face
I know I'm finally yours
I find everything I thought I lost before
You call my name
I come to you in pieces
So you can make me whole
So you can make me whole




Red - Pieces))

I miss you

 
http://www.diktkonst.se
 
Sorgen slukar min själ.
Den fräter i min kropp som syra,
dödar cell för cell tills jag löses upp.
Oron, osäkerheten har mig i sitt våld,
och glädjens moln har övergett mig.
 
 
Var inte vänlig mot mig. Din vänlighet förtär mig,
lämnar mig i tårar. Mitt väsen är fylld av frågor,
av obesvarad längtan.
 
Nej. Jag tänkter inte dö. Jag vill uppleva den sprudlande lyckan en sista gång. Och det ska minsann hända. 
 
 
 

Vart tog ni vägen?