Kunde inte säga det bättre själv, så jag låter någon annan göra det åt mig.
Jag kollade runt lite idag på gamla Johan-fans bloggar och hittade massa intressanta saker som jag helt glömt bort, eller rent av inte sett tidigare. Kan här med passa på och erkänna att jag aldrig har haft koll på vilka bloggar som skrivit om min idol... Och inte har jag varit en trogen läsare på vad Johan själv har skrivit på aftonbladesbloggen heller. Skäms gör jag må ni tro! Menmen. Jag fortsätter hålla denna blogg vid liv en gång i månaden. Önskar jag hade mer att förmedla här. Men som ni redan vet är det helt knäpptyst om honom Fortfarande, och det önskar jag med hela mitt hjärta att det inte var.! Tystnaden skräms.
Hur som helst, fastnade jag för nedanstående text från Julia Forsbergs blogg:
Det vackra ligger inte alltid i det som är perfekt. Det vackra kan ibland ligga i det spruckna och oväntade. Det finns en motsägelsefullhet hos Johan som tilltalar mig. Å ena sidan är han en helt vanlig tonårskille men å andra sidan så blir han nåt annat på en scen. Jag kan ibland känna en fascination över hans tolkningar till exempel i den akustiska versionen av Antidote. Vid dessa tillfällen får jag påminna mig själv om att han är så ung. Det är oerhört fascinerande att detta kan komma från en kille på 17 år.
Jag är en riktig idolnörd och jag fascinerades av Johan Palm redan från början. Han hade ett eget uttryck som idolkostymen egentligen var för trång för. Han hade en kreativitet som lyste igenom i allt han gjorde för att i nästa sekund vara en stakande tonåring i intervjuerna. Han gjorde allt till sitt eget och struntade egentligen totalt i temat för kvällen. Vi fick se Johan Palm och inget annat.
Vi var många som väntade på hans skiva. Alla som läst det jag skrivit förut vet att jag blev lite besviken då jag upplevde den som tillrättalagd och utan Johan Palms karaktär som jag lärt känna den. Dock kan jag idag efter en del lyssnande hitta Johans karaktär i låtarna , i vissa mer i andra mindre. Jag tycker verkligen om hans röst nu efter målbrottet. Min övertygelse är att Johan framför allt är en liveartist. Jag har haft förmånen att ha sett honom live i Skellefteå samt i otaliga youtube-klipp. Det blir nånting helt annat när Johan Palm får lyfta låtarna från skivan till en scen. Då får vi Johan Palm. Vi får inte skönsång eller inövade danser. Vi får det spruckna och oväntade. Det vackra.
Johan är en bra förebild. Något som han förvaltar genom att ta vara på sina fans och alltid ha ett leende redo. Han verkar vara genomsnäll vilket genomsyrar även hans försök till attityd. Han är också en förebild genom sin stil och hans sätt att gå sin egen väg. Jag upplever i intervjuer mm att Johan är en väldigt sympatisk person med ett sinne för humor. Humor som inte alla förstår, men dock humor. En Johan Palm-humor.
Jag tillhör ju skaran av Johans äldre fan. Vi är några stycken, fler än vad man kan tro. Jag tror också att genom hans deltagande i allsånger och dylikt så kommer en bredare publik att få upp ögonen för honom. För vem kan egentligen inte tycka om Johan när han sjunger Taube tillsammans med tanter i publiken.
Jag har skrivit det förut. Jag förväntar mig stordåd från Johan Palm. Han är bara i början och får han växa och blomma ut i all sin Johan Palm-prakt så kommer vi att få se nåt unikt. Han har utvecklats mycket under den sommar som gått. Han har blivit säkrare och har fått mer rutin.
Och ibland spricker rösten, ibland finns det en outgrundlig intensitet i hans blick, ibland genomsyras sången av känslosamhet, ibland brister han ut i kraxighet,
ibland ändrar han en betoning
Oväntat
Spännande
Trovärdigt
Det är vackert!
Jag är en riktig idolnörd och jag fascinerades av Johan Palm redan från början. Han hade ett eget uttryck som idolkostymen egentligen var för trång för. Han hade en kreativitet som lyste igenom i allt han gjorde för att i nästa sekund vara en stakande tonåring i intervjuerna. Han gjorde allt till sitt eget och struntade egentligen totalt i temat för kvällen. Vi fick se Johan Palm och inget annat.
Vi var många som väntade på hans skiva. Alla som läst det jag skrivit förut vet att jag blev lite besviken då jag upplevde den som tillrättalagd och utan Johan Palms karaktär som jag lärt känna den. Dock kan jag idag efter en del lyssnande hitta Johans karaktär i låtarna , i vissa mer i andra mindre. Jag tycker verkligen om hans röst nu efter målbrottet. Min övertygelse är att Johan framför allt är en liveartist. Jag har haft förmånen att ha sett honom live i Skellefteå samt i otaliga youtube-klipp. Det blir nånting helt annat när Johan Palm får lyfta låtarna från skivan till en scen. Då får vi Johan Palm. Vi får inte skönsång eller inövade danser. Vi får det spruckna och oväntade. Det vackra.
Johan är en bra förebild. Något som han förvaltar genom att ta vara på sina fans och alltid ha ett leende redo. Han verkar vara genomsnäll vilket genomsyrar även hans försök till attityd. Han är också en förebild genom sin stil och hans sätt att gå sin egen väg. Jag upplever i intervjuer mm att Johan är en väldigt sympatisk person med ett sinne för humor. Humor som inte alla förstår, men dock humor. En Johan Palm-humor.
Jag tillhör ju skaran av Johans äldre fan. Vi är några stycken, fler än vad man kan tro. Jag tror också att genom hans deltagande i allsånger och dylikt så kommer en bredare publik att få upp ögonen för honom. För vem kan egentligen inte tycka om Johan när han sjunger Taube tillsammans med tanter i publiken.
Jag har skrivit det förut. Jag förväntar mig stordåd från Johan Palm. Han är bara i början och får han växa och blomma ut i all sin Johan Palm-prakt så kommer vi att få se nåt unikt. Han har utvecklats mycket under den sommar som gått. Han har blivit säkrare och har fått mer rutin.
Och ibland spricker rösten, ibland finns det en outgrundlig intensitet i hans blick, ibland genomsyras sången av känslosamhet, ibland brister han ut i kraxighet,
ibland ändrar han en betoning
Oväntat
Spännande
Trovärdigt
Det är vackert!
Kommentarer
Anonym
Johan Palm var på tv i idol 12 september 2014❤️
Svar:
A L
Trackback