It’s a mystery why I can’t stop thinking of you. Mystery, how everything circles around you In my mind.
Jag ska nu försöka sätta ord på hur Johan Palm har förändrat mitt liv. (Väldigt meningsfullt och positivt).
Allt började den 28/11 2008. Jag var si sådär exakt 10 år, 11 månader och 10 dagar gammal. Jag tyckte det var rätt löjligt att bli kär i kändisar. Hur fasen kan man bli kär i någon man aldrig träffat?Men den kvällen hände det något. Just i det hemska ögonblicket då vi fick beskedet att Johan skulle lämna idol, öppnade sig en ny värld för mig. Mitt i allt elände insåg jag att jag var kär. Det var nog den mest underliga känslan jag någonsin varit med om. Det kom som en chock för både mig och min omgivning. Eller inte? Alla var ju så förtjusta i flickidolen. Varför skulle inte jag hamna i samma fälla? Att vara kär i en kändis var inget jag hade förutspått, men Johan var exakt i min smak! EXAKT! Det gick verkligen inte att undgå. Efter det där visste jag vad för typ av killar jag skulle tråna efter. Vad jag skulle svara på kompisarnas frågor och vilken musik som jag skulle börja lyssna på. Det fick mig att våga prova på något nytt. Tillslut lyckades jag hitta mig själv.
Johan verkar positiv. Det kan man lugnt säga att jag också har blivit. Hattar och converse fångade mitt intresse i samma veva som Johan turnerade i sina coola outfits. Åh, vad jag är förtjust i hattar! Förr tyckte jag inte alls att det var något märkvärdigt.
Om det inte hade varit för Johan vet jag inte vart jag hade befunnit mig idag. Inte hade det sett ut så här i alla fall. Det är nog inte något som man bara ramlar in i. Man måste ha en inspirationskälla. Det är så vi fungerar.
Johan Palm. Vilken fin kille. Och tack vare han och hans dåvarande hemsida har jag fått lära känna en minst lika fin person. Det tror jag att jag har nämt förut. Om jag inte har gjort det så är det verkligen fy skäms av mig eftersom det är något av det bästa som hänt mig. Tack vare Johan har jag fått uppleva ren lycka på flera sätt. Jag har bland annat fått se honom uppträda live, lärt känna andra Johan-fans, skrattat sönder youtubeklipp och lyckats drömma ett flertal knäppa drömmar som alltid får mig på glatt humör. Det finns väldigt mycket jag vill tacka Johan och Janina för. Men tyvärr tvivlar jag på om de vet det. Tack i alla fall.
Tankar om Johan har även tyngt ner mig tusentals gånger. Men om vi ska vara optimistiska, så tror jag att den djupaste smärtan har en mening. Den har gjort mig starkare och mognare.Hans frånvaro som pågår får mig att ta saker mer som dom kommer. Inte bara acceptera att han tar sån jävla lång tid på sig. Jag har förstått att det är hopplöst att vänta och vänta på något som aldrig kommer.
Trodde ni att jag verkligen en vacker dag skulle välja bort Johan? Radera allt jag har byggt upp? Gett upp min tankebana?
Nu när de flesta gamla Johan-fans har bytt parti, så hoppas jag att ni förstår att jag aldrig kommer bli en av dom. Om fem år kanske jag har en ny idol, men det förändrar inte det här. Johan var den första början. Det är väl det som räknas?Om inte 1 finns, finns inte andra siffror heller.
Jag växer också upp och utvecklas, men det kommer aldrig att förändra det jag har fått uppleva.
Nu i efterhand inser jag att 2008 och 2009 var fantastiskt. Men det hade kunnat vara så mycket bättre, egentligen.Men om jag nu hade haft det så bra och blivit bortskämd med alla Johans konserter och kramar som de flesta andra fans blev under de där två åren, så hade jag säkert brutit ihop helt under åren som kom därefter. Det var nog därför fansen släppte taget. De var tvungna att släppa och förtränga för att kunna gå vidare. Som tur var fick jag det inte så tufft - vilket gjorde att jag kunde hålla fast vid min idol. 2010, 2011 och lite utav 2012 var en aning deprimerande. Jag stod inte ut med att sakna honom mer. Men det gick som sagt. 2013 ser ut att gå uppåt. Oavsett om han är tillbaka i median eller inte. Livet innan 2008 var tomt. Och om jag inte hade känt till Johan Palm hade det säkert varit tomt och förvirrande nu. Ja, jag har en fantastisk pojkvän, och har haft i snart ett år. Och faktiskt har han drag som påminner mycket om Johan. Kanske är det bara jag som märker det.Ibland undrar jag om det är fel av mig att lixom "jämföra" Johan med andra. Jag menar såklart inte att de som inte har samma drag som Johan/ tycker illa om honom, inte duger. Jag gillar er lika mycket för det. Men de som har det där lilla extra som påminner om Johan, de är något som jag helt enkelt automatisk dras till. Helt naturligt. Så nej, jag ser inget fel med det.Jag kan inte tänka mig att bli ihop med Johan eller så. Eftersom det skulle förstöra allt. Jag anser att man inte kan få tillbaka sin idol efter att ha haft ett förhållande med idolen. Och Johan vill jag gärna ha kvar som idol så länge som möjligt. Som ni kanske förstått, är jag inte kär i Johan längre. Men visst betyder han lika mycket för mig än idag. Det är rätt så fantastiskt, om jag får säga det själv.
Inspirationskällan är grunden till vilka val jag gör. Och det är jag stolt över. Jag brukar inte skryta. Men jag måste säga att jag är förbaskat stolt över att ha Johan Palm som idol.
Jag hoppas ni överlever natten.
Tack Johan <3 och annat fint folk där ute.
2013
Det nya året kommer säkert att innehålla flera höjdpunkter.
Om vi håller oss kvar på ett hyfsat bra tålamod så ska det nog gå bra.
Gott nytt år. God fortsättning. Och glöm för guds skull inte bort att vi ska finnas kvar om/när Johan Palm gör comeback! Han kan vara vår idol i år också. (och för all framtid). 