En midsommarnatts dröm

sv: ja jag är ärlig av mig :)
jasså jaa vissa är såna tyvär.
jasså är han? de visste jag inget om:)

Artister kommer och går,
endast några få genom åren består.

Men skilj på person och musik,
när smakdomarna ger sin kritik.

Johan Palm visade en stor dragningskraft till hans person. Det brydde sig föga Idol-tittarna om när de gav sin för snabba omdömme till dom. Blott flickorna kände hans dragningskraft, men flickor har ingen talan.

Det var bara sångarförmågan som betygssattes av Idol-jurin, inte dragningskraften hos artisten.

Jag har aningar om att Johan på film har sin publik, inte bara i musik.

EXPRESSEN/NÖJE, sida 53. Malin Roos. Pappestidningen. Rubrik: "Småbrudarna sitter på makten". "Undrar om Ulrik Munther förstår vilken tabbe han gör när han ber de unga flickorna gå och kissa så han får repa i fred".

Jaja, jag säger då det. Det är känt att Ulrik inte vill att det sprids massor med bilder på honom. Kanske har vi en framtida sur trubadur som funderar på hur C M Bellman lät? (Som komikern Robert Gustafsson är den senaste teorin). En artist får aldrig avreagera sig på ett fan. Därför måste artister leva i smyg och undvika att fan kan få sin närkontakt. Fans måste respektera tanken att för det enskilda fanet så är det bara artisten. Men för artisten är det hundratals kontakttagande fans varje dag. Min säg inget föraktfullt till fansen, allra minst i jobbet som en repa ändå är. Bra för Johan som redan gått under jorden.