Idag minns vi Johans slut på Idol eftersom det var tio år sedan. 

Hur går era tankar kring den dagen?

Jag kommer starkt ihåg känslan av att för första gången inse att jag var dödskär i killen på TV-skärmen som just fått beskedet att han fått lämna programmet. När han sjöng avskedslåten rann alla möjliga sorters tårar ner för min kind, mitt knä, min säng och alltihop. Jag grät av förvirring, sorg och glädje. Glädjen stod för den gudomliga människa som fanns på riktigt, i direktsänd TV!

Från och med då var jag en ny person. Johan Palm blev min värld. 

Förutom tankar om Johan tänker jag också på Anna-Lisa. Undrar lite smått över vem hon är och hur hon påverkats av det unika ögonblicket i rampljuset.