Jag vaknade mitt i natten av min hund som började skälla. Var det värt att kliva upp och kolla?
ja, min hund brukar aldrig skälla i onödan.
Golvet var kallt, och tofflorna råkade jag spraka in under sängen men jag överlevde den sista biten
ut i vardagsrummet.
Min hund hade avslöjat tomten!

- Det var värst vilket besök man har fått såhär mitt i natten, sa jag utan tvekan.
- Det ... Kan man nog säga ja... Svarade tomten. Vill du hjälpa mig med julklapparna?
Sagt och gjort. Jag hjälpte honom att tömma säcken som var full med hårda paket.
- Fast det står ju inte vem det är till ....
- Jag vet ju inte vad du heter flicka lilla!
Jag presenterade mig och frågade vad han hette.
- Johan... Eh, jultomten menar jag. :)
Jag skrattade högt och stapplade in i mitt rum och råkade snubbla över mattkanten.
Den så kallade jultomten kom snabbt och hjälpte mig upp igen.
Han sneglade på alla planscherna med Johan Palm på som suttit uppe på min vägg i över två år.
Undra vad han tänkte på när han såg dom? Att dom var dammiga kanske?
Eller att han kände igen killen på ett speciellt sätt?
Hans ögon blinkade till, nästan lite för likt Johans..
Världen bara stannade runt om kring.
Det är ju för fan Johan som är jultomten!
Han visste att jag nu hade fattat.

- Ska vi åka ut en sväng innan det blir morgon? Undrade han och log.
Mina ben skakade. Antingen för att det var kallt, eller för att hans leende menade allvar.
- Visst :)

Hans motorcykel stod parkerad utanför.
Det var en lättnad att få komma ut, sätta sig på motorcykeln och
krama om hans tjocka fejkade mage.

Vi åkte längre en väntat. Bort från Sverige och de nordiska språken..
Var vi i ett fantasiland?
Fast det var ju ingen dröm. Tomten finns ju. Det är en kille man önskat sig mest av allt.
Och det var den mjukaste julklappen av dem alla.

God jul!