Vi två bestämde oss en dag för att fiska. Ingen av oss visste egentligen ingenting om fiske, men vi satte oss på bryggan och koncentrerade oss på flötet.
Vi märkte inte att det kom en båt förbi oss. årorna tog tag i Janinas metspö, snöret tvinnade sig runt åran och drog med henne ner i vattnet. Jag tittade efter henne. Och så hann jag uppfatta vem det verkligen var som satt i båten. Han skrattade och drog upp henne i båten när hon kommit upp till ytan.
"Amanda! Det är.." "Jag vet." svarade jag innan jag hunnit prata klart. Janina frös och han märkte det och kastade en handduk till henne. Jag hoppade i vattnet och simmade ut till båten och han hjälpte mig upp igen.
"Alltså, vad gör du här?" huttrade jag fram när han gett mig en handduk också.
Det svarade han inte på, utan kom och klämde sig emellan oss två. Vi båda var ju blöta, så han fick två blöta fläckar på skjortan. Janina och jag blev som galnast, vi slet och drog i skjortan för att han skulle ta av den. Men han var för stark. Istället drog vi igång motorn. Stackars Johan som satt vid kanten ramlade i. Och när han tagit sig upp igen var skjortan redan borta.
Janina och jag visslade i kör och Johan slet åt sig en handduk. Vi började ju självklart slita i handduken i hopp om att han skulle ta av den igen. Han släppte handduken och började riva runt i sin väska och vi satt helt paralyserade och tittade på Johan, han drog upp en gul t-shirt med tryck på. Vi  kände igen t-shirten från när han spelade på grönalund. Han drog på sig den och det blev blöta märken på tröjan efter håret som droppade.  " det e lugnt Johan, du kan få låna min tröja som ligger på tork där" sa Janina. Han kände om den hade torkat, det hade den. Sagt och gjort satte han på sig hennes tröja. Den stramade åt väldigt mycket. Och när han lyfte armen blev det ett hål i armhålan. Ojoj förlåt" sa han. Vi bara log. " äsch, jag tar hellre din grönalundT-shirt " försäkrade hon honom. Han fick ett flin på läpparna och gav henne t-shirten. 
några minuter efter var vi inne på land igen. Vi satte oss på bryggan och badade fötterna. Hon rös och tänkte att jag badat i det kalla vattnet. "Men vad gör du här egentligen?" frågade jag igen efter en lång tystnad.  " jag var här med en kompis först, han blev sur och stack, sen såg jag er sitta här.. Och ja.. Jag var bara tvungen att jävlas med ert fiskande lite" ;-)
" he.. Ja.. Det gick inte så bra riktigt"
Han skrattade och skakade på huvudet,
" tjejer kan inte fiska"
"som om du kan det då! Utbrast Janina.
"nää" erkände han.

Solen gick ner. Men ingen av oss hade en tanke på att gå där ifrån på ett tag, trots att det började mullra på himlen.
Vi satt kvar på bryggan när regnet börja ösa ner. Det droppade fint på sjön och till slut började det åska. Men vi satt kvar och bara var. Pratade om allt det vi inte kunnat prata om.
Han la sig ner på rygg och berättade om allt vi undrade över. Det är det som är så bra med Johan, han är öppen och pratar om vad som helst.
När vi var alldeles torra i munnen av allt babblande öste regnet ner än en gång. Nu var vi blöta på nytt. Men det blev inte sämre för det. Vid det laget var det mitt i natten. Eftersom det inte var någon trafik, flyttade vi oss ut mot vägen och somnade.

När vi vaknade nästa morgon satt Johan på trottoaren på andra sidan bilvägen. Benen var utsträckta på bilvägen och han kastade småsten över på andra sidan. Han såg ledsen ut.
Vi gick över vägen och satte oss på varsin sida om honom. Han kämpade fram ett leende som försvann snabbt igen. "Hej. Har det hänt något?" frågade jag och kollade allvarligt på honom.
" nej.. Men vi måste skiljas åt snart"
Det ville helst inte vi tänka på. Fast det var ju sant. Alla bodde ju på olika ställen.
" jag funderade på att fly innan ni vaknade för att slippa säga adjö, men då skulle ni ju bara oroa er för mig" fortsatte han.
Åhww" sa jag och kramade om Johans hand som vilade i hans knä. Jag kastade en blick på Janina eftersom hon hade varit så tyst. Hon grät. Och strax där efter kom tårarna på mig också.

Det blev det jobbigaste farväl vi någonsin hade tagit. Allt hade förändrats, och Johan hade en flickvän. Allt blev bara så fel. Så vi grät ut. Vi satt där och grät länge, ingen sa något och till slut blev det dags.
Han reste sig upp. Studerade oss där vi satt med rödsprängda ögon efter allt gråtande. Han gav oss varsin puss på kinden och gick iväg. Vi såg inte vart han tog vägen. Plötsligt var han bara borta.
Men så ramlade en lapp ur Janinas ficka.

" hej. Ni är det finaste jag träffat. Vad sägs som att följa med mig?" stod det på skrivstil. " hur har Johan lyckats peta ner den i min ficka? Undrade hon.
" vi springer efter!" utbrast jag och drog med henne. ............................. THE END ♥