Ett decennium senare

När besöksstatistiken plötsligt skjuter i höjden förstår man att det nånstans på Internet pågår en diskussion om en viss Johan. 
Skönt nog var jag typ exakt först på plats att se källan så jag slapp fundera på vart uppståndelsen ägde rum nånstans. 
Det var på Sveriges största Facebookgrupp för tjejer, Honey & the bees, som Johan nämndes på. 
Inlägget fick många kommentarer och väntaggningar. 
Majoriteten av reaktionerna var av skrattretande karaktär. Jag har full förståelse för att det skrattas åt alla tonårsnojor och galna starstrucksbeteenden som kom till erkännande i samband med den nostalgitrippen. 
Det jag däremot inte begriper är hur normalt det tycks vara att helt ändra uppfattning från tidig tonår till vuxen ålder. 
Hur kan man som ett tidigare megastort fan sluta vara det minsta lilla starstruck några år senare? 
Själv har jag samma tycke och smak som när jag var barn. Självklart har jag upptäckt mycket nytt med åren som format min identitet. Det jag menar är att jag inte kan börja ogilla något som jag en gång har älskat. 
En gång ett Johan-fan – alltid ett Johan-fan, tänker jag. Fast det förklarar väl bara hur svårt jag har för förändringar, och inte hur det normala skedet av personlighetsutveckling ser ut. 

Jag vet att värderingar är föränderliga då vi människor är anpassningsbara av en livsviktig anledning. Det som var modernt för några år sedan är helt otänkbart nu. Det är därför inte konstigt att fansen anpassade sig efter Johans undanflykt från media. Men att det skulle bli såhär hade jag inte väntat mig. 
Hur kan man låta normer styra en så rejält? För mig är det detsamma som att svika sig själv. 
Det får mig hur som helst att fundera på vad det innebär att vara starstruck eller förälskad "på riktigt" kontra tillfälligt. Vart hamnar jag på skalan? 
Att upplevde en långvarig förälskelse för en person är rent ut sagt ganska korkat. Men att känna otroligt starkt för en kändis (vara starstruck) bara för en liten stund, för att sedan skämmas över det, är inte heller helt okorkat. Finns det något mellanting där, trots närvaron av pubertetshormoner och identitetssökandehets? Uppstår förälskelsen av en starstruck eller är tillstånden oberoende av varandra? Är det kanske samma sak? 
Är starstruck när man är förälskad i vad en person har skapat eller är det när man är förälskad i själva känslan av  tillhörighet och kändisvetskap? Jag är väl båda och dubbelt upp gånger tio andra känsloblandningar. Betyder det att jag är starstruck eller ensamkommande utomjording från planeten Udda som inte har något ord för vad jag upplever? 
Jag skulle inte bry mig särskilt mycket om jag råkade bli vän med Chris Kläfford, fick en komplimang av Oliver Sykes eller delade hiss med Shakira. Samtliga artister är jätteuppskattade av mig. Men vad jag vet känner jag inte starstruck i deras närhet. Johan Palms närvaro hade dödat mig i jämförelse. 

För att ge er en förstärkande uppfattning om hur mycket jag påverkas av Johan (och hans fans), kan jag erkänna att jag skakade i 45 minuter efter att jag upptäckte Facebooktråden. Skakningarna berodde på spänning och glädje. Hur sjukt?! 

Bakgrundsinformation:
Jag är 21 år idag och har haft denna obeskrivligt starka känsla för Johan sen jag var 10 år och 11 månader gammal. 
Ser mig som vuxen på alla plan men är likadan nu som då, därav har jag samma värderingar för saker som andra verkar byta ut med åren. 






























Två hälsningar

Grattis på 36-årsdagen, Henrik!



God Jul till alla! 


En dag att minnas.







Idag minns vi Johans slut på Idol eftersom det var tio år sedan. 
Hur går era tankar kring den dagen?
Jag kommer starkt ihåg känslan av att för första gången inse att jag var dödskär i killen på TV-skärmen som just fått beskedet att han fått lämna programmet. När han sjöng avskedslåten rann alla möjliga sorters tårar ner för min kind, mitt knä, min säng och alltihop. Jag grät av förvirring, sorg och glädje. Glädjen stod för den gudomliga människa som fanns på riktigt, i direktsänd TV!
Från och med då var jag en ny person. Johan Palm blev min värld. 

Förutom tankar om Johan tänker jag också på Anna-Lisa. Undrar lite smått över vem hon är och hur hon påverkats av det unika ögonblicket i rampljuset.




1-årig artikel som jag missat

Bättre sent än aldrig  😁 


Finn ett fel.... 

*Han kom fyra i Idol, inte femma(!) 

Innehållet i denna artikel är typ samma som i artikeln jag länkade här förra november, också av Aftonbladet. Men i den här får man pyttelite mer om den personliga biten. Jag visste till exempel inte att han gillar att bygga Lego och att han finner Yohio snygg. 




















Jönköpings filmfestival och en filmrecension

 
Befiinner du dig i Jönköping idag har du chansen att få se Svart cirkel. Rickard Gramfors, Christina Lindberg och Johan Palm är på plats för att introducera filmen och berätta om arbetet. 
Biljetter (150 kr) kan förköpas fram till 1 timme före visningsstart. Övriga biljetter säljs i dörren. Kassan öppnar 30 minuter innan visning. 
 
18:30 mingel. 
19:00 programstart på scenen. 
21:30 avslut. 
 
Köp och läs HÄR
 
Är du nyfiken på vilka andra filmer som visas på festivalen klickar du HÄR  (Nej, Svart cirkel har ingen trailer).
 
 
Till min förvåning hittade jag en filmrecension HÄR som lyder:
 
I did not believe that Felicé Jankell could have starred in a worse horror film than Alena. But alas I was dead wrong. 

The central conceit of Svart Cirkel/Black Circel is a great one: a vinyl which causes the listener to produce a ghostly doppelganger of sorts that whiches to replace it's original. But the exection of the story is simply terrible. 

The cinematography and grading is ugly. Unusally ugly for a Swedish production. The "psychadelic" editing is nueasiating in a bad way. At one point there is a sex scene that was filmed in a way that made me feel sexually assaulted by Hanna Asp and Johan Palm. The story keeps bombarding us with concepts that rarely are sufficiently established. Suddenly two characters appear that are telepaths. I am not saying that it has to be completely explained but they and their power appears out of nowere in such a way that you are left completely confused. We get little to no establishing of these characters and their powers which make their appearence awfully convinient for the plot to move forward. Characters are as thin as paper. The dialoge they have to say is cluncky. Often the characters have to explain the plot as it happens, which gives us little to no tension. 

The acting is... pretty phoned in. Felicé Jankell sleeps through most of the film. I think there was only one scene where she was intentionally supposed to behave as if on drugs. The Midfjäll girls from I Miss You make a reapperence as a victim of the vinyl and he ghostly double. I guess they where only because using actual twins would make shooting simpler. To be fair, the Midfjäll gives a pretty convincing performance towards the end, but it's to little to late. Christina Lindberg has hardly acted since the 80's. She acts like someone who has not acted since the 80's. 

Brief nudity from attractive people and a great concept does not save this from becoming a complete and utter dud.
 

VÄRLDSPREMIÄR

Svart Cirkel visas på Bio Capitol torsdagen den fjärde oktober klockan 20:30! (Bevis)
Ska ni dit? 
 
Något skumt är ju att Svart Cirkels facebooksida har tagit bort inlägget om premiären. Men jag tror den 4/10 fortfarande är spikad. 

En ursäkt, något halvnytt och nostalgi

Förlåt för mitt förra inlägg. Det gav fel vibbar. Ja, jag kan ha gett upp hoppet. Men det innebär inte att jag ska sluta uppdatera här. Precis som jag tidigare sagt ska jag fortsätta i några år till. 
Bloggen riskerar att ökenvandra tills Johan släpper nytt, kan man säga. Men det finns ju lite saker att skriva om, som Svart Cirkel till exempel.
 
På tal om Svart Cirkel har jag äntligen nånting halvnytt att presentera. 
Lanseringen av filmen blir i slutet av året i Sverige och i början av 2019 i Argentina. Läs HÄR 
 
 
Ikväll börjar det kära tv-programmet Idol. Tänk att det var tio år sedan Johan var med! 10 år! 
Det här bör vi minnas med glädje. 
 
 
 

När allt kommer ikapp en, för det gör det till slut.


Träffade Johan i natt. Fast det var förstås en dröm.
Han var kort (cirka 170 cm) och ganska disträ. Minns att vi kramades slappt och la till varandra på snapchat. Sen tog han bort mig där. Det var ingen jättebra dröm, haha. Allt var så påtvingat. 
Varför den lyckades bli så dålig vet jag inte. Verkligheten kom väl emellan.

Intresset för Johan har svalnat.
Det är som att jag omsorgsfullt bär minnen som vatten i mina bara händer och förlorar några droppar under vägens gång. Några delar av mitt minne av Johan ligger på marken nånstans halvvägs. Eller så har det avdunstat. 

Tänker jag efter finns det ingenting att tillägga. Hoppet om Johan räcker inte längre än hit. Om det är tillfälligt eller inte återstår att se. 
Men! Det här är inte slutet. Min envishet är för stark. 
Även om jag inte längre upplever känslorushen under hudens yta, genom ådrorna, mellan varje revben, i lungorna och nervbanorna när jag tänker på honom, så förblir han samma gamla Johan Palm som en gång i tiden gav mig och många andra liv. 
Kan man nånsin sluta älska en person som tagit en med storm? Nej, det är omöjligt. 
Johan är uppenbarligen en speciell person som printats in i varje cell i min kropp. Han har berört mig på ett sätt som inte går att förklara eller ens förstå själv. Men dom där cellerna är i vila nu. Att tycka om någon så mycket och konstant är livsfarligt. 
"Du är ingen man faller för. Nej, man bara kraschar in och dör."
 
Jag kommer ändå alltid leta efter dig i andra människor. Jag kommer alltid vänta på att få höra mer om dig. Jag kommer nog ägna mitt liv åt att inte glömma mina känslor för dig. 
I am permanently in love with you, trots allt. 

Det tog så lång tid att jag var tvungen att fråga.

Svaret jag fick:


Det tog mig en vecka att publicera det här inlägget. Är så trött och omotiverad att jag behöver nån som kan leva åt mig. Men jag mår bra! Mår riktigt bra, tillochmed. 

Mina planer inför sommaren är att lyssna på My Antidote, läsa Kinastudien, jobba och spela sims 3. Det underlättar att ha något att göra medan man väntar, har jag hört. 
Vad ska ni göra för att få tiden att gå lite fortare? 


Trevlig sommar ❤️ 

Helt oviktigt inlägg. Jag vill bara säga ”Hej. Jag har inte glömt er”.

 
Här ser ni INTE Johan Palm. Fast du kan precis som jag, fascineras över hur likt det är. 
 
 
 
Japp, det är brist på saker att skriva om. Väntar på nyheter från Svart cirkel som än så länge inte har gett ut någon trailer. Facebooksidan har legat öde sen i januari. 

Ännu ett band att lyssna på om man vill ha Johan-vibbar

 

Johan, 26 år

 
 
Bildresultat för party hard gif

Vad hände med Annki?

Nu när vi vet om Johan kan vi istället börja fråga oss vad som hände med Ann-Kristin Svensson.
Bildbloggen är orörd sedan 2011 och artikelbloggen sedan 2012. Varför slutade hon? Tröttnade hon eller blev hon tillsagd av Palm-släkten? 
En gång i tiden hade jag hennes mailadress, som jag idag inte kan hitta någonstans. Lika bra är väl det, kanske.
 
En annan sak jag inte heller kan hitta är inlägget Annki la ut där hon skrev att vi skulle hålla utkik på en sida för att nytt material av Johan snart skulle dyka upp där. Var det inte det 2013, typ? Hur som helst är det inlägget borta nu. 
 
Det här är den enda bloggen om Johan som lever kvar. Tror ni att jag nån dag ska ge upp så tror ni fel. Kommer fortsätta uppdatera en gång i månaden i minst tre år till. Hinner jag dö innan dess ber jag så mycket om ursäkt. Det jag vill säga är att jag inte kommer lämna er utan att ge er ett bra avslut. 
 
Tack för att ni finns kvar. Det vore ännu mer ensamt utan er ♥ 

Surprise igen!

Förutom i Östgötatidningen finns även en ny och bra intervju i Corren. 

Den här gången får vi veta mer om hans musik och sysselsättning. 

Läs HÄR eller nedanför

(null)
(null)
(null)

Låt oss alla ta till oss årets hittills klokaste citat, by Johan:

 "Jag ångrar alltid saker från alla tider i mitt liv. Folk brukar säga att de inte ångrar någonting men det tycker jag låter väldigt märkligt, hur annars ska man utvecklas som människa?"


Utbringar en skål och tack till Janne för bilderna och engagemanget! 

Har ni andra också något ni vill tipsa mig om? Lämna avtryck i kommentarsfältet eller maila till nossranniladnama@gmail.com

Tiden är nu


(null)
Foto: Pernilla Alsén.

"Johan Palm är tillbaka" skrev Östgötatidningen tidigare idag. De kunde inte valt en bättre rubrik. Just den rubriken har jag väntat på i 8+ år. Vem kunde ana att den nånsin skulle bli förverkligad? 

Jag har absolut varit stensäker på någon form av publicitet i media. En lagom lång intervju och en nytagen bild runt år 2025 var vad jag hade förväntat mig av framtiden. 
Framtiden är redan här, tydligen. Och den kommer med mer än bara en bild och en intervju! Det känns mer som att den kommer med hela paketet, personen i sin helhet, Johan Palm.

Vet ni vad det bästa av allt är? Det sker NU i dagarna. Vi kan släppa saknaden. Börja njut och sluta aldrig. 


Inslaget i tidningen är riktigt bra och unikt. Jag tycker vi fått svar på vår huvudsakliga fråga. Även om vi förstått det hela tiden förstår vi det mer nu. 

Det som glädjer mig mest är Johans nämnda framtidsplaner. 


Läs själv HÄR                                                                                                     Livet är bra nu <3



Har inte riktigt fått nog av Henrik än

 Låt mig presentera några ruskigt gamla klipp.
 

Grattis, i år igen, älskade Henrik

 
Och inte så långt ifrån den riktiga heller. 
 
 
 
 
 
 
Nej, du är inte alls 35. Du är 18 med 17 års erfarenhet. 


En pojke från förr är tillbaks igen

 
Foto: Stefan Mattsson
 
 
Gissar ni att jag var den lyckligaste personen i världen när jag såg Aftonbladets nya intervju med Johan så gissade ni rätt!
 
Klicka här, här och här (Ja, det är samma länk. Kolla och läs om och om igen för bästa effekt). 
 
Ser ni hur han lyser upp när han nämner att han är med i en film?
Ser ni samma Johan? Titta igen. Det är samma Johan med samma unika drag. Det är en syn jag inte ens vågat drömma om. 
 
FÖRSTÅR NI? JOHAN GÖR FORTFARANDE MUSIK. HAN KANSKE SLÄPPER SIN PLATTA TROTS ALLT!
 
Men det där konkreta helhetskonceptet är inte alls det viktigaste just nu. Det som verkligen betyder något är att han ställde upp på intervjun. 
 
Vad gör sju och ett halvt års tystnad? Stordåd, skulle jag säga. 
 
Låt oss tro på att det aldrig kommer vara över för Johan. 

Stjärnskott: Lovisa

Finfina Lovisa är Johans systerdotter, därav anledningen till att jag lägger upp det här. 
 
Hennes youtubekanal finner ni HÄR 
 
 
Superfina glasögon, Lovisa! 
 
Hur gullig?!? 

Öppna inte ögonen (förfilm)

 
 
 
Nu ser det ut att hända saker med Svart cirkel! Det är premiärer och filmfestivaler lite här och var världen över. 
 
Öppna inte ögonen är en kortfilmsversion av Svart cirkel, på ca 10 minuter.
Nästa söndag (8/10) klockan 14:00 på Biograf Zita (Birger Jarlsgatan 37, T-Östermalm) visas den som förfilm till Forest of Lost Souls
 
Och den 14/20 visas den 12:15PM någon annanstans (vart?) 
 
 
Hur som haver kommer det dröja ytterligare innan jag får se något av den. Planerar någon av er att se den på något av de nämnda datumen?
 
 
 
Erik lämnade för övrigt en kommentar och undrade varför jag inte har kontaktinfo/mailadress till mig uppskrivet här. Det var en fin fundering. Tanken är att ni ska kunna tipsa mig genom att kommentera ett inlägg. Vill ni inte att kommentaren skall publiceras så alla kan se den kan ni bara nämna det i kommentaren, för alla kommentarer granskas av mig först innan den syns för allmänheten. MEN ni får jättegärna slänga iväg ett mail till nossranniladnama@gmail.com om ni så önskar det.
 

Inget nytt

Har googlat runt på både Svart Cirkel och The Villainy, utan framgång. Det är väl bara att vänta lite till. Vi är lixom vana vid väntan nu xD

För min del gör det faktiskt inte så mycket att det är tyst ett tag. Jag har ändå fullt upp med studier. Har börjat på Göteborgs universitet, ifall ni ville veta det.

Här får ni en skymt av Henrik i alla fall... (typ ett år gammalt dock)

(Uppdatering: Är The Villainys facebooksida borttagen? Videon fungerar ej längre)
 
 
 
I brist på annat att skriva om kan ni hjälpa mig på traven genom att kommentera ett inlägg om ni vill tipsa om något. Vill ni inte att kommentaren skall publiceras så alla kan se den kan ni bara nämna det i kommentaren, för alla kommentarer granskas av mig först innan den syns för allmänheten. MEN ni får jättegärna slänga iväg ett mail till nossranniladnama@gmail.com om ni så önskar.
 

För ovanlighetens skull

Igår hade jag en rätt intressant  och oväntad dröm. 

Det var Palmträffar/möten/lektioner i ett klassrum en gång i veckan. 
Den här gången var vår uppgift att ta med oss en pryl som förklarar vad Johan jobbar med (gissningar ofc, då vi inte heller där hade nån aning om vad han gör). 
Gissningarna var galet roliga. Jag gissade "godissmakare" men hade helt missat att ta med mig något. Så jag skulle skriva det på en lapp istället. Precis som i alla Johan Palm-drömmar uppstod det problem. 
 1.  Pennan jag fick var kass. 
 2. Pappret jag fick var kasst. 
 3. "Läraren" missförstod mig. 
 4. Ingen annan verkade höra mig.  

Det väldigt, väldigt fina med den drömmen var att Johan satt med oss! Han hade havsblå mjukisbyxor och vägde på stolen med blicken ner i golvet och hade ett stort flin på läpparna. Han var förvånansvärt tyst. Men söt. Skitsöt.


Ännu en låt/ett band som påminner om Johan

 

Exclusive first photos

Svart Cirkel / Black Circle går nu att följa på Facebook. 
 
 
Klicka HÄR 
 
 
   
 
 
 “Black Circle,” (Adrian Garcia Bogliano, Sweden, Finland, UK, US, Mexico)

My Chemical Romance

 
 
 
Hör ni likheten? Åho, det gör ni nog :D 
Ser ni det också? 
Artikulationen är i princip den samma. 
 
 
 
Har inte kammat hem några nyheter om Black circle ännu, så vi hörs väl i juni igen. 
Ha det så fint så länge!

NYHET: Johan gör remix!

 
HÄÄÄÄR kan du lyssna på Kat Knix, AMKosman och Alatus remixer. 
 
 
”Rest är en sjukt bra låt, med en smakfullt luftig originalproduktion. Som revolt mot detta har jag gjort en smaklöst fullpackad remix. Jag började med att kasta saker på den för att se vad som fastnade – och behöll i slutändan nästan allt. Plastiga synthar blandas med stökiga elgitarrer och hela rasket rivs upp med bitcrusher och glitchiga klippningar. Flera trumljud är samplingar från den digitala trummaskinen LinnDrum från 1982. Jag gillar när det händer skitmycket hela tiden och olika melodier slåss om lyssnarens uppmärksamhet. Gröt är gott.” – Johan Palm 
 
 
 
         KÄLLA 
 

Johan, 25 år

Tankar kan värma
och ord göra gott.
En blick kan berätta
att någon förstått.

Så känn att du har
ett stöd från mig.
För det ska du veta
- jag tänker på dig.

 

Dismissed

 Dom här älsklingarna asså ♥(!!!!)    
 
 DET HÄR ÄR SÅ BRA! 
 
 
Ni kan ju gissa vem det är jag tänker på ;-) 
 
Sångaren,Tor Höglund påminner mig om Johan något helt otroligt mycket! 
 

Black Circle såhär långt

Svart cirkel/Black Circle wins two industry awards as work in progress at the important Ventana Sur in Buenos Aires, Argentina!
The financial awards are to facilitate financing the film's sound mix, opening credits design and key art!
 
"The awards, mostly in industry services, went to three Ventana Sur sections, two of which – the genre-focused Blood Window and Animation! – are growth industries in Latin America passionately favoured by many young talents in the region’s newest generation of filmmakers.
/.../
Curated by San Sebastian Fest director José Luis Rebordinos, Blood Window Work In Progress winners played broadly according to form, three titles taking the major awards: Emilio Portes’ demonic shock fest “Belzebuth, shot in the U.S. and Mexico and English and Spanish; “Clementine,” from Argentine producer-turned-director Jimena Monteoliva, which casts a story of domestic abuse as a horror narrative; and “Black Circle,” the first Swedish-language movie of Adrian Garcia Bogliano, a founding father of modern Latin American genre."
 
 
 
http://variety.com/2016/film/news/belzebuth-body-electric-len-chacay-ventana-sur-1201932728/
 
http://variety.com/2016/film/global/blood-window-garcia-bogliano-black-circle-monteoliva-clementina-portes-belzebuth-1201911363/
 
 
 
Happy winners!
From left: producer Mikko Aromaa, director Adrián García Bogliano, producer Joshua Sobel.
Not in the photo, producers: Andrea Qrz, Rickard Gramfors, Bo Gramfors, Andreas Tollman, Pete Tombs, Nicolas Debot, Anders Banke.
 
  9/11 - 2016 rapporterades det att Teasertrailern är på gång! 
Jag vet inte mer än så. Det borde dyka upp några fler nyheter vilken dag som helst nu.
 

Happy birthday to you!

Grattis, Henrik Palm på 34-års dagen. Hoppas du får ett firande i Nobel-klass.