Inget nytt

Har googlat runt på både Svart Cirkel och The Villainy, utan framgång. Det är väl bara att vänta lite till. Vi är lixom vana vid väntan nu xD

För min del gör det faktiskt inte så mycket att det är tyst ett tag. Jag har ändå fullt upp med studier. Har börjat på Göteborgs universitet, ifall ni ville veta det.

Här får ni en skymt av Henrik i alla fall... (typ ett år gammalt dock)


För ovanlighetens skull

Igår hade jag en rätt intressant  och oväntad dröm. 

Det var Palmträffar/möten/lektioner i ett klassrum en gång i veckan. 
Den här gången var vår uppgift att ta med oss en pryl som förklarar vad Johan jobbar med (gissningar ofc, då vi inte heller där hade nån aning om vad han gör). 
Gissningarna var galet roliga. Jag gissade "godissmakare" men hade helt missat att ta med mig något. Så jag skulle skriva det på en lapp istället. Precis som i alla Johan Palm-drömmar uppstod det problem. 
 1.  Pennan jag fick var kass. 
 2. Pappret jag fick var kasst. 
 3. "Läraren" missförstod mig. 
 4. Ingen annan verkade höra mig.  

Det väldigt, väldigt fina med den drömmen var att Johan satt med oss! Han hade havsblå mjukisbyxor och vägde på stolen med blicken ner i golvet och hade ett stort flin på läpparna. Han var förvånansvärt tyst. Men söt. Skitsöt.


Ännu en låt/ett band som påminner om Johan

 

Exclusive first photos

Svart Cirkel / Black Circle går nu att följa på Facebook. 
 
 
Klicka HÄR 
 
 
   
 
 
 “Black Circle,” (Adrian Garcia Bogliano, Sweden, Finland, UK, US, Mexico)

My Chemical Romance

 
 
 
Hör ni likheten? Åho, det gör ni nog :D 
Ser ni det också? 
Artikulationen är i princip den samma. 
 
 
 
Har inte kammat hem några nyheter om Black circle ännu, så vi hörs väl i juni igen. 
Ha det så fint så länge!

NYHET: Johan gör remix!

 
 
HÄÄÄÄR kan du lyssna på Kat Knix, AMKosman och Alatus remixer. 
 
 
”Rest är en sjukt bra låt, med en smakfullt luftig originalproduktion. Som revolt mot detta har jag gjort en smaklöst fullpackad remix. Jag började med att kasta saker på den för att se vad som fastnade – och behöll i slutändan nästan allt. Plastiga synthar blandas med stökiga elgitarrer och hela rasket rivs upp med bitcrusher och glitchiga klippningar. Flera trumljud är samplingar från den digitala trummaskinen LinnDrum från 1982. Jag gillar när det händer skitmycket hela tiden och olika melodier slåss om lyssnarens uppmärksamhet. Gröt är gott.” – Johan Palm 
 
 
 
         KÄLLA 
 

Johan, 25 år

Tankar kan värma
och ord göra gott.
En blick kan berätta
att någon förstått.

Så känn att du har
ett stöd från mig.
För det ska du veta
- jag tänker på dig.


Dismissed

 Dom här älsklingarna asså ♥(!!!!)    
 
 DET HÄR ÄR SÅ BRA! 
 
 
Ni kan ju gissa vem det är jag tänker på ;-) 
 
Sångaren,Tor Höglund påminner mig om Johan något helt otroligt mycket! 
 

Black Circle såhär långt

Svart cirkel/Black Circle wins two industry awards as work in progress at the important Ventana Sur in Buenos Aires, Argentina!
The financial awards are to facilitate financing the film's sound mix, opening credits design and key art!
 
"The awards, mostly in industry services, went to three Ventana Sur sections, two of which – the genre-focused Blood Window and Animation! – are growth industries in Latin America passionately favoured by many young talents in the region’s newest generation of filmmakers.
/.../
Curated by San Sebastian Fest director José Luis Rebordinos, Blood Window Work In Progress winners played broadly according to form, three titles taking the major awards: Emilio Portes’ demonic shock fest “Belzebuth, shot in the U.S. and Mexico and English and Spanish; “Clementine,” from Argentine producer-turned-director Jimena Monteoliva, which casts a story of domestic abuse as a horror narrative; and “Black Circle,” the first Swedish-language movie of Adrian Garcia Bogliano, a founding father of modern Latin American genre."
 
 
 
http://variety.com/2016/film/news/belzebuth-body-electric-len-chacay-ventana-sur-1201932728/
 
http://variety.com/2016/film/global/blood-window-garcia-bogliano-black-circle-monteoliva-clementina-portes-belzebuth-1201911363/
 
 
 
Happy winners!
From left: producer Mikko Aromaa, director Adrián García Bogliano, producer Joshua Sobel.
Not in the photo, producers: Andrea Qrz, Rickard Gramfors, Bo Gramfors, Andreas Tollman, Pete Tombs, Nicolas Debot, Anders Banke.
 
  9/11 - 2016 rapporterades det att Teasertrailern är på gång! 
Jag vet inte mer än så. Det borde dyka upp några fler nyheter vilken dag som helst nu.
 

Happy birthday to you!

Grattis, Henrik Palm på 34-års dagen. Hoppas du får ett firande i Nobel-klass. 
 
 
 
 
 

Idol - Johan Palms strålande sorti. Skrivet av Stefan Stenudd.

 
 
 
 
 
I TV400:s Eftersnack fick Johan Palm sjunga en sista sång i Idol, av produktionen förvald och samma för alla som väljs bort. Han framförde den utan något försnack – och han gjorde det med nerv och eftertryck som ingen annan deltagare skulle mäkta. En strålande sorti.

Missa inte den korta men gripande prestationen, som finns på TV4:s hemsida: Johan Palms avskedssång. De som ser den och fortfarande hävdar att Johan inte kan sjunga är helt enkelt döva på båda öronen.
Jag häpnar över hur han finns i varje ton och stavelse av sången, hur han kramar känslor ur den som knappt ens dess kompositör trodde den kunde bära.

Sången är en förkortad version av Boys II Men:s End of the road från 1993, som egentligen handlar om en man som förlorat sin käresta och inte kan acceptera det. Lite stalker, sådär. Rätt kul som avskedslåt ändå – men Johan begrep att återvända till sångens besatta innehåll i sin tolkning.
Lyssna till detaljerna, som visar hans fantastiska fallenhet för musikens uttryck.

Johan började med att blott konstatera: "Jag ska sjunga en låt, tror jag", vilket bara det är skönt artisteri. Inget pretentiöst avskedstal. En sångare uttrycker sina känslor genom sång, förstås.
Sedan kommer ett härligt charmigt "Alright" innan sången börjar. Lika naturligt som om han aldrig gjort annat än stått på en scen.

Den första textraden, "We belong together", gör han med ett mjukt anslag, som en lätt uppvärmning, hinner med en gest mot sina kamrater bakom honom och ett melankoliskt leende som kommenterar paradoxen i det han just har sagt. Det visar tydligt hur medveten han är om texten, vilket är något som de flesta Idoldeltagare brister i.

Redan i slutet på nästa rad, "and you know that I’m right", blir det allvar. Han betonar "right" med en smått självgod utdragenhet, som berättar att nu pratar han om sina känslor, minsann, och bjuder in publiken till att smaka på dem.

Nästa rad ökar intensiteten exponentiellt: "How could you love me and leave me and never say goodbye?" Lyssna på den laddade betoningen av "how", "love" och "leave", som understryker och förstärker just den vånda sången förmedlar. Vid "goodbye" väller smärtan fram, rösten spricker – vilket alltså i allra högsta grad är avsiktligt, och inte alls en följd av målbrottet.

Sammalunda med nästa rad, som fördjupar lidandet och demonstrerar det, likt spikar slås in i en kista – precis som den försmådde älskaren visar upp sitt sår för att kräva sympati: "When I can’t sleep at night without holding you tight" och den brännande plågan ökar rakt igenom nästa rad: "Girl, each time I try I just break down and cry". Vid "cry" är det ett skrik som får fladdra i tonarterna så att det skär i själen på varje lyssnare, och samtidigt går han ner på knä.

Det låter som om han sjunger "reach down and cry" i stället för "break down and cry", vilket är en intressant avvikelse. Han gräver inom sig för att hitta till gråten, och han når ner genom att också sätta sig. "Reach" är faktiskt lyriskt intressantare än originalets "break", som egentligen föreslår ett avbrott, ett avslut. Men Johan vill mer, vill gå djupare in i upplevelsen.

"Pain in my head, oh I’d rather be dead" är nästa rad, som han framför sittande på knä, nu med ångesten och den stora tomheten i ögonen och rösten. Det låter som han sjunger "tears" i stället för "pain", vilket åter är en personlig och djupt poetisk ändring, förmodligen helt spontant. "Tears in my head" är en mer fascinerande och talande bild än "pain in my head", som bara låter Ipren. Tårar i huvudet är sorgens hemvist, bedrövelsens källa.

Ordet "dead" uttalar han matt, liksom uppgivet, såsom döden i stället för döendet, vilket är mitt i prick för texten. Så låter den som önskar sig död för att slippa lidandet.
Därför är det helt följdriktigt att Johan under nästa fras reser sig igen, och sjunger med matt stämma, som om livskraften redan lämnat honom: "spinning around and around".
Åter är han så lyhörd för texten att han vrider sig runt mot sina kamrater på scenen – dessutom precis som de ska till att sjunga refrängen tillsammans med honom. Perfekt timing, och ändå så naturligt och synbart spontant!

Så har han på det generösaste sätt bjudit in sina kamrater till kören, berett plats på scenen för dem och öppnat dörren till publiken åt dem. Hans lilla drama har landat i gemenskapen, som precis då tar ton och får bli hans och publikens tröst. Lika generöst som skickligt.
 
 
Refrängens första rad, "Although we’ve come to the end of the road", sjunger Johan i kör med de övriga Idoldeltagarna, utan att sticka ut från dem. Han ställer sig jämte dem och anpassar rösten så att den inte sticker ut. Därmed förvandlar han sången från balladen över en sviken kärlek till en vänskapens lovsång.

Han ändrar i sångtexten igen, för att betona detta: I stället för "Still I can’t let you go" sjunger han "Still I can’t let you guys go". Kamraterna. Hur vaket är inte det?

Nästa rad, "It’s unnatural, you belong to me, I belong to you", mal på i gemenskapen, men när det sista viktiga ordet "you" kommer, då trycker Johan fram all kärlek ur djupet av sig själv, för att ge det lilla ordet all sin inneboende mening. "You" kan vara såväl singularis som pluralis, så han brer ut det över sina Idolkamrater, fansen, hela publiken, hela TV-produktionsapparaten, hela sin erfarenhet under månaderna med Idol.

Detta mäktiga, svidande, brinnande "you" får stå för allt han upplevt under hösten, det goda med det onda. Alltihop och allihop. Det är ett stort "you" och han sparar inte på sig själv för att visa det.
Med detta "you" har han åter klivit fram på scenen, fast han fysiskt står kvar bland sina kamrater. Det är åter han själv som talar direkt från sitt innersta till alla som lyssnar.

I nästa rad, reprisen av "Come to the end of the road", framgår det allt tydligare att nu är det ett solo igen, fast de andra sjunger detsamma. Han tar sig självklart och oemotståndligt till förgrunden, fast de övriga tre ideligen har påståtts vara så mycket bättre sångare. De skulle inte ha en chans att skugga honom nu, om de så försökte.

Redan när han sjunger "come" är han ett fyrverkeri, som pockar så intensivt med sin inbjudan att alla i publiken måste känna det som att de sugs in i hans bröst. Vid "end" hörs hur han förstår allt det ödesmättade i detta ord och ändå bejakar det. Han förstår också att betona "of" för att alla ska lystra till vilket slut det är, och därmed gör han det verkligare, mer akut och angeläget.

Vid "road" klämmer han fram ännu mycket mer känslor ur sitt djupa inre, fast det borde vara tömt vid detta lag – men här sker det. I detta "end of the road" har han tömt sig, givit publiken allt, framfört allt han behövde få ur sig.

Stormen mojnar med följande rader, "Still I can’t let you go, It’s unnatural, you belong to me, I belong to you", som bara bekräftar att allt redan är sagt. Han landar i en svävande falsetton åter sammansmält med de andra sångarna, och sänker huvudet med ett sorgset uttryck, som vore det vid en dödsbädd – hans egen eller en kärestas. Kärlek gör ont och livet är hårt, men det kan inte kringgås.
Han har inte bara sjungit denna bistra verklighet, utan samtidigt levat den.

Det är mästerligt artisteri, fullständigt överväldigande. Från en 16-årig Mjölbybo som för bara några månader sedan inte visste annat än sin gitarr och mysiga mumlande sångstunder med brorsan.
Han hade vuxit förbi Idol redan innan han skickade sin lilla videosnutt till dess hemsida i våras. Måtte vi få mer av honom!

Läs även andra bloggares åsikter om Johan Palm 
 
taget HÄRIFRÅN 

 
 
 

Hurula

 Är Hurula den perfekta blandningen av Johan Palm och Håkan Hellström? 
Svar: JA! 
 
 
 
 
Hör rösten, likheten! Det hesa/täppta är identiskt med Johans röst. 
 
Jag älskar det! 

Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel. Din tid kommer.

Hej 👋

Ska bara passa på att säga att det vackra som vi nästan glömt finns kvar.

Berätta gärna något om er själva i kommentarerna nedan så vi har något att läsa och skriva i väntan på att få se Johan :)

Jag har en liten fundering på att låta den här bloggen bli min personliga blogg. Men, njaaa... Är inte riktigt redo för det än.


TITTA HIT

DÄR! Där är han!


källa:
http://www.ew.com/article/2016/07/02/black-circle-adrian-garcia-bogliano


Lite nytt igen

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/nu-har-feminister-mig-som-f%C3%B6rebild-3443972


The Villainy – Where The Beaten Go

 

Johan är uppe på scenen igen

I fredags var det Galapremiär med Father & Son live på Cantina Real efteråt. 
Gissa vem som fick vara med där ;) 




17 juni påbörjas inspelningen av Svart cirkel i Stockholm.

Finns det en liten Johan Palm i Felix?

svar: JA! 
 
 Visst är han söt?! 
 

Johan gör skådespelardebut !!!!

Japp, du läste rätt!
 
HÄR och HÄR kan du läsa mer om den fantastiska nyheten.
 
Och ja, det är precis den där Johan Palm som vi har väntat på i så många år. Han kommer (tyvärr) inte vara inblandad i musiken, men herregud så lycklig jag är över att få se honom på film!
 
 
FÅR JAG LOV ATT HYPERVENTILERA OCH DÖ LYCKODÖDEN, ELLER ÅTMINSTONE KÄNNA MIG SOM EN FJORTIS IGEN?!
 
  
 
 

 

 


Laila Bagge har svaret!

Vid 6:33 dyker frågan upp som jag länge har funderat på. 
 
Lyckligtvis vet hon i alla fall nåning om vart Johan håller hus. Det tackar vi för!
 
 
 
Eller är det Live nation som bär på det slutgiltiga svaret?
 
Fortsättning följer....... hoppas jag. 

I don't know what to do anymore. The complex heart calls the shots, I'm just a part in it's game. The complex heart makes me so tired, makes this too real. I lost my love to the complex inside me.

 
 
 
 
Jag drömde om Johan Palm häromnatten. Jag, Johan och min vän satt i vardera ände av soffan och hade tråkigt. Min vän frågade Johan om han gick i skolan och om han hade tjej. 
Han varken pluggade eller jobbade. Tjej hade han nyss skaffat. 
Min kusin kom in och bad Johan lyssna på hårdrock, men det var inget Johan ville lyssna på. 
Kort ville han inte heller vara med på. 
Det var den tråkigaste drömmen jag haft om Johan, nånsin! På ett sätt är jag lättad över det samtidigt som det gör lite ont i hjärtat. 
 

Grattis till Johan och tack till Denise Taylor!

Nu byter vi från den här till....
 
 
 
 
...................
 
DEN HÄR :D
 
Designen tackar vi Denise Taylor så mycket för. 
 
Och givetvis gratulerar vi stjärnan på födelsedagen i år också ;) 
denna gången fyller han 24 år.
Super - G R A T T I S !
 
 
 

Look alike



Jan Ohlsson
Kåre Hedebrant
Söt hund 

2016

Hej vänner! Hur har ni det nu för tiden? 

Mycket har redan hunnit ske i år. Det är som alltid både bra och dåliga saker.

En obehaglig nyhet som slog mig för några dagar sedan var David Bowies död. Jag kan inte säga att jag var ett fan. Däremot tycker jag om sådana fina människor som vågar stå upp för sig själv och kan tända en gnista i folks hjärtan bara genom att finnas till, precis som Bowie. Och Johan.


Enligt Lady Gaga är Bowie en utomjordisk prins. För två år sedan sa hon: 
"Han styr fortfarande över mitt universum. Varje morgon vaknar jag och tänker: "Vad skulle Bowie göra?” 
Det är väldigt, väldigt fint. Själv kunde jag inte säga det på ett bättre sätt, fast om Johan Palm. Johan är den utomjordiska prinsen för mig. Många tankar går till honom varje dag, inte för att han är död eller så. Mitt nyårslöfte är nog att passa på att tänka på människor medan dom fortfarande lever. Jag tänker också en del på er  som fortfarande läser här inne. Har jag nånsin sagt hur mycket jag tycker om er?! Jag gör verkligen det i alla fall. Kindpussar till er! 

Mitt i allt elände kommer en godare nyhet upp också:

Snart ändras bloggdesignen! :D 

Jag tänkte att ni kanske vid något tillfälle under de senaste åren har längtat efter en sådan.



Happy birthday ^^

Den här mannen fyller idag 33 år :)


Varje år (28/11) minns vi idoltiden lite extra!

 
Sju år går rätt fort ändå.
 
 
 

Han låg på sin dödsbädd i min dröm inatt.

Drömmen började med att han var på tv:n och skådespelade nånting. Har var riktigt grym som skådespelare! Men han var så olik sig så man knappt kände igen honom. Men det kändes ändå att det var han på något sätt. Det syntes i den fina blicken som gömde sig bakom luggen. 

Helt plötsligt var han hemma hos min mormor (igen?). Vi dansade vals och tog massvis med selfies efter dansen. Vi visade upp oss för varandra med de fulaste minerna vi kunde komma på. Vi skrattade så mycket att vi vek oss dubbla och rullade runt på golvet i andnöd. 

På något vis hade hans hjärta blivit borttaget för att transplanteras. Johan ville alltså dö för att rädda livet på någon annan. Men han fortsatte leva ett litet tag till utan ett hjärta, fast vi visste att han strax skulle somna in. Han såg inte ut att ha ont, utan såg bara allmänt trött och sliten ut. Så jag la honom i sängen och beundrade hans skönhet. Inga tårar kom, inga jobbiga känslor alls faktiskt. Jag höll bara om honom och tänkte på hur lycklig han har gjort mig under dagen. 

Drömde sedan att jag vaknade upp från drömmen och letade upp bildetna vi hade tagit, som visst fanns kvar! Det gjorde mig helt hysterisk och visade genast upp bilderna för mina vänner. "jag kan ta riktiga bilder ur mina drömmar!", ropade jag stolt ut på gatan. 
Upprepade det för mig själv några gånger: "fan vad bra jag är som kan göra nåt sånt" 

När jag vaknade på riktigt kände jag mig glad. Men är samtidigt missnöjd med att det inte går att ta med sig bilderna in i verkligheten. Hade verkligen behövt se dom igen. 
Drömtydning är lite halvt min grej. Men vad den här drömmen betydde vill jag och vill jag samtidigt inte veta. Det verkar som att jag är redo att släppa taget och gå vidare. Jag vet att tiden är rätt. Jag vet också att jag kan släppa honom fri nu. 


Our man jack is King of the Pumpkin patch. Everyone hail to the Pumpkin King, now! This is Halloween, this is Halloween, Halloween! Halloween! Halloween! Halloween!


Are you coming back? I’m waiting.

 I miss you ♥