När allt kommer ikapp en, för det gör det till slut.


Träffade Johan i natt. Fast det var förstås en dröm.
Han var kort (cirka 170 cm) och ganska disträ. Minns att vi kramades slappt och la till varandra på snapchat. Sen tog han bort mig där. Det var ingen jättebra dröm, haha. Allt var så påtvingat. 
Varför den lyckades bli så dålig vet jag inte. Verkligheten kom väl emellan.

Intresset för Johan har svalnat.
Det är som att jag omsorgsfullt bär minnen som vatten i mina bara händer och förlorar några droppar under vägens gång. Några delar av mitt minne av Johan ligger på marken nånstans halvvägs. Eller så har det avdunstat. 

Tänker jag efter finns det ingenting att tillägga. Hoppet om Johan räcker inte längre än hit. Om det är tillfälligt eller inte återstår att se. 
Men! Det här är inte slutet. Min envishet är för stark. 
Även om jag inte längre upplever känslorushen under hudens yta, genom ådrorna, mellan varje revben, i lungorna och nervbanorna när jag tänker på honom, så förblir han samma gamla Johan Palm som en gång i tiden gav mig och många andra liv. 
Kan man nånsin sluta älska en person som tagit en med storm? Nej, det är omöjligt. 
Johan är uppenbarligen en speciell person som printats in i varje cell i min kropp. Han har berört mig på ett sätt som inte går att förklara eller ens förstå själv. Men dom där cellerna är i vila nu. Att tycka om någon så mycket och konstant är livsfarligt. 
"Du är ingen man faller för. Nej, man bara kraschar in och dör."
 
Jag kommer ändå alltid leta efter dig i andra människor. Jag kommer alltid vänta på att få höra mer om dig. Jag kommer nog ägna mitt liv åt att inte glömma mina känslor för dig. 
I am permanently in love with you, trots allt. 

Det tog så lång tid att jag var tvungen att fråga.

Svaret jag fick:


Det tog mig en vecka att publicera det här inlägget. Är så trött och omotiverad att jag behöver nån som kan leva åt mig. Men jag mår bra! Mår riktigt bra, tillochmed. 

Mina planer inför sommaren är att lyssna på My Antidote, läsa Kinastudien, jobba och spela sims 3. Det underlättar att ha något att göra medan man väntar, har jag hört. 
Vad ska ni göra för att få tiden att gå lite fortare? 


Trevlig sommar ❤️ 

Helt oviktigt inlägg. Jag vill bara säga ”Hej. Jag har inte glömt er”.

 
Här ser ni INTE Johan Palm. Fast du kan precis som jag, fascineras över hur likt det är. 
 
 
 
Japp, det är brist på saker att skriva om. Väntar på nyheter från Svart cirkel som än så länge inte har gett ut någon trailer. Facebooksidan har legat öde sen i januari. 

Ännu ett band att lyssna på om man vill ha Johan-vibbar

 

Johan, 26 år

 
 
Bildresultat för party hard gif

Vad hände med Annki?

Nu när vi vet om Johan kan vi istället börja fråga oss vad som hände med Ann-Kristin Svensson.
Bildbloggen är orörd sedan 2011 och artikelbloggen sedan 2012. Varför slutade hon? Tröttnade hon eller blev hon tillsagd av Palm-släkten? 
En gång i tiden hade jag hennes mailadress, som jag idag inte kan hitta någonstans. Lika bra är väl det, kanske.
 
En annan sak jag inte heller kan hitta är inlägget Annki la ut där hon skrev att vi skulle hålla utkik på en sida för att nytt material av Johan snart skulle dyka upp där. Var det inte det 2013, typ? Hur som helst är det inlägget borta nu. 
 
Det här är den enda bloggen om Johan som lever kvar. Tror ni att jag nån dag ska ge upp så tror ni fel. Kommer fortsätta uppdatera en gång i månaden i minst tre år till. Hinner jag dö innan dess ber jag så mycket om ursäkt. Det jag vill säga är att jag inte kommer lämna er utan att ge er ett bra avslut. 
 
Tack för att ni finns kvar. Det vore ännu mer ensamt utan er ♥ 

Surprise igen!

Förutom i Östgötatidningen finns även en ny och bra intervju i Corren. 

Den här gången får vi veta mer om hans musik och sysselsättning. 

Läs HÄR eller nedanför

(null)
(null)
(null)

Låt oss alla ta till oss årets hittills klokaste citat, by Johan:

 "Jag ångrar alltid saker från alla tider i mitt liv. Folk brukar säga att de inte ångrar någonting men det tycker jag låter väldigt märkligt, hur annars ska man utvecklas som människa?"


Utbringar en skål och tack till Janne för bilderna och engagemanget! 

Har ni andra också något ni vill tipsa mig om? Lämna avtryck i kommentarsfältet eller maila till nossranniladnama@gmail.com

Tiden är nu


(null)
Foto: Pernilla Alsén.

"Johan Palm är tillbaka" skrev Östgötatidningen tidigare idag. De kunde inte valt en bättre rubrik. Just den rubriken har jag väntat på i 8+ år. Vem kunde ana att den nånsin skulle bli förverkligad? 

Jag har absolut varit stensäker på någon form av publicitet i media. En lagom lång intervju och en nytagen bild runt år 2025 var vad jag hade förväntat mig av framtiden. 
Framtiden är redan här, tydligen. Och den kommer med mer än bara en bild och en intervju! Det känns mer som att den kommer med hela paketet, personen i sin helhet, Johan Palm.

Vet ni vad det bästa av allt är? Det sker NU i dagarna. Vi kan släppa saknaden. Börja njut och sluta aldrig. 


Inslaget i tidningen är riktigt bra och unikt. Jag tycker vi fått svar på vår huvudsakliga fråga. Även om vi förstått det hela tiden förstår vi det mer nu. 

Det som glädjer mig mest är Johans nämnda framtidsplaner. 


Läs själv HÄR                                                                                                     Livet är bra nu <3



Har inte riktigt fått nog av Henrik än

 Låt mig presentera några ruskigt gamla klipp.
 

Grattis, i år igen, älskade Henrik

 
Och inte så långt ifrån den riktiga heller. 
 
 
 
 
 
 
Nej, du är inte alls 35. Du är 18 med 17 års erfarenhet. 


En pojke från förr är tillbaks igen

 
Foto: Stefan Mattsson
 
 
Gissar ni att jag var den lyckligaste personen i världen när jag såg Aftonbladets nya intervju med Johan så gissade ni rätt!
 
Klicka här, här och här (Ja, det är samma länk. Kolla och läs om och om igen för bästa effekt). 
 
Ser ni hur han lyser upp när han nämner att han är med i en film?
Ser ni samma Johan? Titta igen. Det är samma Johan med samma unika drag. Det är en syn jag inte ens vågat drömma om. 
 
FÖRSTÅR NI? JOHAN GÖR FORTFARANDE MUSIK. HAN KANSKE SLÄPPER SIN PLATTA TROTS ALLT!
 
Men det där konkreta helhetskonceptet är inte alls det viktigaste just nu. Det som verkligen betyder något är att han ställde upp på intervjun. 
 
Vad gör sju och ett halvt års tystnad? Stordåd, skulle jag säga. 
 
Låt oss tro på att det aldrig kommer vara över för Johan. 

Stjärnskott: Lovisa

Finfina Lovisa är Johans systerdotter, därav anledningen till att jag lägger upp det här. 
 
Hennes youtubekanal finner ni HÄR 
 
 
Superfina glasögon, Lovisa! 
 
Hur gullig?!? 

Öppna inte ögonen (förfilm)

 
 
 
Nu ser det ut att hända saker med Svart cirkel! Det är premiärer och filmfestivaler lite här och var världen över. 
 
Öppna inte ögonen är en kortfilmsversion av Svart cirkel, på ca 10 minuter.
Nästa söndag (8/10) klockan 14:00 på Biograf Zita (Birger Jarlsgatan 37, T-Östermalm) visas den som förfilm till Forest of Lost Souls
 
Och den 14/20 visas den 12:15PM någon annanstans (vart?) 
 
 
Hur som haver kommer det dröja ytterligare innan jag får se något av den. Planerar någon av er att se den på något av de nämnda datumen?
 
 
 
Erik lämnade för övrigt en kommentar och undrade varför jag inte har kontaktinfo/mailadress till mig uppskrivet här. Det var en fin fundering. Tanken är att ni ska kunna tipsa mig genom att kommentera ett inlägg. Vill ni inte att kommentaren skall publiceras så alla kan se den kan ni bara nämna det i kommentaren, för alla kommentarer granskas av mig först innan den syns för allmänheten. MEN ni får jättegärna slänga iväg ett mail till nossranniladnama@gmail.com om ni så önskar det.
 

Inget nytt

Har googlat runt på både Svart Cirkel och The Villainy, utan framgång. Det är väl bara att vänta lite till. Vi är lixom vana vid väntan nu xD

För min del gör det faktiskt inte så mycket att det är tyst ett tag. Jag har ändå fullt upp med studier. Har börjat på Göteborgs universitet, ifall ni ville veta det.

Här får ni en skymt av Henrik i alla fall... (typ ett år gammalt dock)

(Uppdatering: Är The Villainys facebooksida borttagen? Videon fungerar ej längre)
 
 
 
I brist på annat att skriva om kan ni hjälpa mig på traven genom att kommentera ett inlägg om ni vill tipsa om något. Vill ni inte att kommentaren skall publiceras så alla kan se den kan ni bara nämna det i kommentaren, för alla kommentarer granskas av mig först innan den syns för allmänheten. MEN ni får jättegärna slänga iväg ett mail till nossranniladnama@gmail.com om ni så önskar.
 

För ovanlighetens skull

Igår hade jag en rätt intressant  och oväntad dröm. 

Det var Palmträffar/möten/lektioner i ett klassrum en gång i veckan. 
Den här gången var vår uppgift att ta med oss en pryl som förklarar vad Johan jobbar med (gissningar ofc, då vi inte heller där hade nån aning om vad han gör). 
Gissningarna var galet roliga. Jag gissade "godissmakare" men hade helt missat att ta med mig något. Så jag skulle skriva det på en lapp istället. Precis som i alla Johan Palm-drömmar uppstod det problem. 
 1.  Pennan jag fick var kass. 
 2. Pappret jag fick var kasst. 
 3. "Läraren" missförstod mig. 
 4. Ingen annan verkade höra mig.  

Det väldigt, väldigt fina med den drömmen var att Johan satt med oss! Han hade havsblå mjukisbyxor och vägde på stolen med blicken ner i golvet och hade ett stort flin på läpparna. Han var förvånansvärt tyst. Men söt. Skitsöt.


Ännu en låt/ett band som påminner om Johan

 

Exclusive first photos

Svart Cirkel / Black Circle går nu att följa på Facebook. 
 
 
Klicka HÄR 
 
 
   
 
 
 “Black Circle,” (Adrian Garcia Bogliano, Sweden, Finland, UK, US, Mexico)

My Chemical Romance

 
 
 
Hör ni likheten? Åho, det gör ni nog :D 
Ser ni det också? 
Artikulationen är i princip den samma. 
 
 
 
Har inte kammat hem några nyheter om Black circle ännu, så vi hörs väl i juni igen. 
Ha det så fint så länge!

NYHET: Johan gör remix!

 
HÄÄÄÄR kan du lyssna på Kat Knix, AMKosman och Alatus remixer. 
 
 
”Rest är en sjukt bra låt, med en smakfullt luftig originalproduktion. Som revolt mot detta har jag gjort en smaklöst fullpackad remix. Jag började med att kasta saker på den för att se vad som fastnade – och behöll i slutändan nästan allt. Plastiga synthar blandas med stökiga elgitarrer och hela rasket rivs upp med bitcrusher och glitchiga klippningar. Flera trumljud är samplingar från den digitala trummaskinen LinnDrum från 1982. Jag gillar när det händer skitmycket hela tiden och olika melodier slåss om lyssnarens uppmärksamhet. Gröt är gott.” – Johan Palm 
 
 
 
         KÄLLA 
 

Johan, 25 år

Tankar kan värma
och ord göra gott.
En blick kan berätta
att någon förstått.

Så känn att du har
ett stöd från mig.
För det ska du veta
- jag tänker på dig.

 

Dismissed

 Dom här älsklingarna asså ♥(!!!!)    
 
 DET HÄR ÄR SÅ BRA! 
 
 
Ni kan ju gissa vem det är jag tänker på ;-) 
 
Sångaren,Tor Höglund påminner mig om Johan något helt otroligt mycket! 
 

Black Circle såhär långt

Svart cirkel/Black Circle wins two industry awards as work in progress at the important Ventana Sur in Buenos Aires, Argentina!
The financial awards are to facilitate financing the film's sound mix, opening credits design and key art!
 
"The awards, mostly in industry services, went to three Ventana Sur sections, two of which – the genre-focused Blood Window and Animation! – are growth industries in Latin America passionately favoured by many young talents in the region’s newest generation of filmmakers.
/.../
Curated by San Sebastian Fest director José Luis Rebordinos, Blood Window Work In Progress winners played broadly according to form, three titles taking the major awards: Emilio Portes’ demonic shock fest “Belzebuth, shot in the U.S. and Mexico and English and Spanish; “Clementine,” from Argentine producer-turned-director Jimena Monteoliva, which casts a story of domestic abuse as a horror narrative; and “Black Circle,” the first Swedish-language movie of Adrian Garcia Bogliano, a founding father of modern Latin American genre."
 
 
 
http://variety.com/2016/film/news/belzebuth-body-electric-len-chacay-ventana-sur-1201932728/
 
http://variety.com/2016/film/global/blood-window-garcia-bogliano-black-circle-monteoliva-clementina-portes-belzebuth-1201911363/
 
 
 
Happy winners!
From left: producer Mikko Aromaa, director Adrián García Bogliano, producer Joshua Sobel.
Not in the photo, producers: Andrea Qrz, Rickard Gramfors, Bo Gramfors, Andreas Tollman, Pete Tombs, Nicolas Debot, Anders Banke.
 
  9/11 - 2016 rapporterades det att Teasertrailern är på gång! 
Jag vet inte mer än så. Det borde dyka upp några fler nyheter vilken dag som helst nu.
 

Happy birthday to you!

Grattis, Henrik Palm på 34-års dagen. Hoppas du får ett firande i Nobel-klass. 
 
 
 
 
 

Idol - Johan Palms strålande sorti. Skrivet av Stefan Stenudd.

 
 
 
 
 
I TV400:s Eftersnack fick Johan Palm sjunga en sista sång i Idol, av produktionen förvald och samma för alla som väljs bort. Han framförde den utan något försnack – och han gjorde det med nerv och eftertryck som ingen annan deltagare skulle mäkta. En strålande sorti.

Missa inte den korta men gripande prestationen, som finns på TV4:s hemsida: Johan Palms avskedssång. De som ser den och fortfarande hävdar att Johan inte kan sjunga är helt enkelt döva på båda öronen.
Jag häpnar över hur han finns i varje ton och stavelse av sången, hur han kramar känslor ur den som knappt ens dess kompositör trodde den kunde bära.

Sången är en förkortad version av Boys II Men:s End of the road från 1993, som egentligen handlar om en man som förlorat sin käresta och inte kan acceptera det. Lite stalker, sådär. Rätt kul som avskedslåt ändå – men Johan begrep att återvända till sångens besatta innehåll i sin tolkning.
Lyssna till detaljerna, som visar hans fantastiska fallenhet för musikens uttryck.

Johan började med att blott konstatera: "Jag ska sjunga en låt, tror jag", vilket bara det är skönt artisteri. Inget pretentiöst avskedstal. En sångare uttrycker sina känslor genom sång, förstås.
Sedan kommer ett härligt charmigt "Alright" innan sången börjar. Lika naturligt som om han aldrig gjort annat än stått på en scen.

Den första textraden, "We belong together", gör han med ett mjukt anslag, som en lätt uppvärmning, hinner med en gest mot sina kamrater bakom honom och ett melankoliskt leende som kommenterar paradoxen i det han just har sagt. Det visar tydligt hur medveten han är om texten, vilket är något som de flesta Idoldeltagare brister i.

Redan i slutet på nästa rad, "and you know that I’m right", blir det allvar. Han betonar "right" med en smått självgod utdragenhet, som berättar att nu pratar han om sina känslor, minsann, och bjuder in publiken till att smaka på dem.

Nästa rad ökar intensiteten exponentiellt: "How could you love me and leave me and never say goodbye?" Lyssna på den laddade betoningen av "how", "love" och "leave", som understryker och förstärker just den vånda sången förmedlar. Vid "goodbye" väller smärtan fram, rösten spricker – vilket alltså i allra högsta grad är avsiktligt, och inte alls en följd av målbrottet.

Sammalunda med nästa rad, som fördjupar lidandet och demonstrerar det, likt spikar slås in i en kista – precis som den försmådde älskaren visar upp sitt sår för att kräva sympati: "When I can’t sleep at night without holding you tight" och den brännande plågan ökar rakt igenom nästa rad: "Girl, each time I try I just break down and cry". Vid "cry" är det ett skrik som får fladdra i tonarterna så att det skär i själen på varje lyssnare, och samtidigt går han ner på knä.

Det låter som om han sjunger "reach down and cry" i stället för "break down and cry", vilket är en intressant avvikelse. Han gräver inom sig för att hitta till gråten, och han når ner genom att också sätta sig. "Reach" är faktiskt lyriskt intressantare än originalets "break", som egentligen föreslår ett avbrott, ett avslut. Men Johan vill mer, vill gå djupare in i upplevelsen.

"Pain in my head, oh I’d rather be dead" är nästa rad, som han framför sittande på knä, nu med ångesten och den stora tomheten i ögonen och rösten. Det låter som han sjunger "tears" i stället för "pain", vilket åter är en personlig och djupt poetisk ändring, förmodligen helt spontant. "Tears in my head" är en mer fascinerande och talande bild än "pain in my head", som bara låter Ipren. Tårar i huvudet är sorgens hemvist, bedrövelsens källa.

Ordet "dead" uttalar han matt, liksom uppgivet, såsom döden i stället för döendet, vilket är mitt i prick för texten. Så låter den som önskar sig död för att slippa lidandet.
Därför är det helt följdriktigt att Johan under nästa fras reser sig igen, och sjunger med matt stämma, som om livskraften redan lämnat honom: "spinning around and around".
Åter är han så lyhörd för texten att han vrider sig runt mot sina kamrater på scenen – dessutom precis som de ska till att sjunga refrängen tillsammans med honom. Perfekt timing, och ändå så naturligt och synbart spontant!

Så har han på det generösaste sätt bjudit in sina kamrater till kören, berett plats på scenen för dem och öppnat dörren till publiken åt dem. Hans lilla drama har landat i gemenskapen, som precis då tar ton och får bli hans och publikens tröst. Lika generöst som skickligt.
 
 
Refrängens första rad, "Although we’ve come to the end of the road", sjunger Johan i kör med de övriga Idoldeltagarna, utan att sticka ut från dem. Han ställer sig jämte dem och anpassar rösten så att den inte sticker ut. Därmed förvandlar han sången från balladen över en sviken kärlek till en vänskapens lovsång.

Han ändrar i sångtexten igen, för att betona detta: I stället för "Still I can’t let you go" sjunger han "Still I can’t let you guys go". Kamraterna. Hur vaket är inte det?

Nästa rad, "It’s unnatural, you belong to me, I belong to you", mal på i gemenskapen, men när det sista viktiga ordet "you" kommer, då trycker Johan fram all kärlek ur djupet av sig själv, för att ge det lilla ordet all sin inneboende mening. "You" kan vara såväl singularis som pluralis, så han brer ut det över sina Idolkamrater, fansen, hela publiken, hela TV-produktionsapparaten, hela sin erfarenhet under månaderna med Idol.

Detta mäktiga, svidande, brinnande "you" får stå för allt han upplevt under hösten, det goda med det onda. Alltihop och allihop. Det är ett stort "you" och han sparar inte på sig själv för att visa det.
Med detta "you" har han åter klivit fram på scenen, fast han fysiskt står kvar bland sina kamrater. Det är åter han själv som talar direkt från sitt innersta till alla som lyssnar.

I nästa rad, reprisen av "Come to the end of the road", framgår det allt tydligare att nu är det ett solo igen, fast de andra sjunger detsamma. Han tar sig självklart och oemotståndligt till förgrunden, fast de övriga tre ideligen har påståtts vara så mycket bättre sångare. De skulle inte ha en chans att skugga honom nu, om de så försökte.

Redan när han sjunger "come" är han ett fyrverkeri, som pockar så intensivt med sin inbjudan att alla i publiken måste känna det som att de sugs in i hans bröst. Vid "end" hörs hur han förstår allt det ödesmättade i detta ord och ändå bejakar det. Han förstår också att betona "of" för att alla ska lystra till vilket slut det är, och därmed gör han det verkligare, mer akut och angeläget.

Vid "road" klämmer han fram ännu mycket mer känslor ur sitt djupa inre, fast det borde vara tömt vid detta lag – men här sker det. I detta "end of the road" har han tömt sig, givit publiken allt, framfört allt han behövde få ur sig.

Stormen mojnar med följande rader, "Still I can’t let you go, It’s unnatural, you belong to me, I belong to you", som bara bekräftar att allt redan är sagt. Han landar i en svävande falsetton åter sammansmält med de andra sångarna, och sänker huvudet med ett sorgset uttryck, som vore det vid en dödsbädd – hans egen eller en kärestas. Kärlek gör ont och livet är hårt, men det kan inte kringgås.
Han har inte bara sjungit denna bistra verklighet, utan samtidigt levat den.

Det är mästerligt artisteri, fullständigt överväldigande. Från en 16-årig Mjölbybo som för bara några månader sedan inte visste annat än sin gitarr och mysiga mumlande sångstunder med brorsan.
Han hade vuxit förbi Idol redan innan han skickade sin lilla videosnutt till dess hemsida i våras. Måtte vi få mer av honom!

Läs även andra bloggares åsikter om Johan Palm 
 
taget HÄRIFRÅN 

 
 
 

Hurula

 Är Hurula den perfekta blandningen av Johan Palm och Håkan Hellström? 
Svar: JA! 
 
 
 
 
Hör rösten, likheten! Det hesa/täppta är identiskt med Johans röst. 
 
Jag älskar det! 

Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel. Din tid kommer.

Hej 👋

Ska bara passa på att säga att det vackra som vi nästan glömt finns kvar.

Berätta gärna något om er själva i kommentarerna nedan så vi har något att läsa och skriva i väntan på att få se Johan :)

Jag har en liten fundering på att låta den här bloggen bli min personliga blogg. Men, njaaa... Är inte riktigt redo för det än.


TITTA HIT

DÄR! Där är han!


källa:
http://www.ew.com/article/2016/07/02/black-circle-adrian-garcia-bogliano

 

Lite nytt igen

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/nu-har-feminister-mig-som-f%C3%B6rebild-3443972


The Villainy – Where The Beaten Go